Jag längtar efter min framtid

Jag joggade fem kilometer i morse och kunde även styrketräna lite benövningar. Det sved ordentligt i benen, men det kändes också bra. Jag börjar våga njuta av att jag blir starkare och klarar mer. Jag litar mer på kroppen. Jag brukar göra liggande benpress på 50 kilo som arbetsvikt men i morse höjde jag till 70 kilo utan problem. Jag börjar se skillnad på viktnedgången nu också, då vissa kläder börjar sitta lösare och att jag kan ta på mig jeans som jag tidigare undvikit. 

Min träningsklocka mäter min syresomsättning, och den blir jag också lite peppad av. Det går inte så strålande att springa på löpbandet just, jag är inte särskilt snabb där, men klockan kombinerar löpbandet med andra övningar jag gör, crosstrainer, promenader och allmän uthållighet, och då ser resultaten riktigt bra ut. Och jag känner ju det, att trots att jag inte har så bra löpkondition så har jag en allmän uthållighet som känns jättebra, exempelvis att jag kan styrketräna efteråt eller lägga in andra dubbelpass utan att bli särskilt trött. Min träningsklocka håller med om att jag är pigg och hävdar att min konditionsålder är 20. 


Sedan avslutar jag tre projekt denna vecka och är jättenöjd över alla tre slutresultat. Det största projektet var en kompetenskartläggning, och det kändes verkligen som jag, på ett ganska lättsamt sätt, kunde leverera ledningen både nyheter och tankar för framtiden. 

Jag har sovit oroligt och drömt mardrömmar sedan jag fick veta att expojkvännen avlidit. Jag vaknar ofta nedstämd och med olustkänslor. Det är en egen liten process, men de känslorna lättar när jag börjar röra på mig. 

Det känns som att livet just nu hela tiden blir bättre. Jag längtar så mycket efter min sommar. Jag längtar efter min framtid. Jag längtar efter plusgrader ute och att jag längtar efter den dagen det är varmt ute och jag kan visa min mamma en avslappnad och prestigelös uppsittning på Ares igen. Just nu är jag ju lite nervös men det ger sig ju för varje gång jag kommer att sitta upp. Om det inte händer något som skrämmer honom. 

Men då är det bara att backa bandet och göra om. Inte mer med det. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer