En dålig dag

 


Jag skulle upp i sadeln på Ares nyligen, bara sådär på ena sidan som vi tränat på tidigare. Det är otroligt halkigt ute och jag har bestämt att inte sitta upp helt förrän han har grepp, så han inte går omkull om han blir rädd. Men plötsligt gick det bara inte för mig att komma upp i stigbygeln. Benen skakade, jag andades kraftigt, jag kände mig livrädd. Jag hade haft en klump i magen i några timmar redan innan stallet, och starka olustkänslor. 

Ares var jättefin och lugn som vanligt, men jag blev otroligt besviken på mig själv. Varför vågar jag inte kliva upp och ställa mig i stigbygeln som jag brukar? Benen vek sig nästan under kroppen och jag kände mig totalt ledlös och utan spänst. Jag fick lite återblickar från den tiden jag red in Galishimo och var otroligt rädd. Han kunde ju bocka väldigt mycket när jag red in honom. Vi gick några steg med Ares när jag stod i stigbygeln men jag blev väldigt orolig när sadeln gled åt sidan. Ares var inte bekymrad. Han börjar vänja sig vid rutinen. 


Vi fick ge upp. Jag klängde på honom ett par gånger, vi spände sadelgjorden ytterligare, men jag stod sedan med ena foten i stigbygeln och skakade i hela benen. 
"Jag klarar inte det här..." sade jag till Sara som stod framme och höll i Ares och hon svarade bara glatt: 
"Ja, sådana dagar kan man ju ha. Det blev ändå bra träning för Ares." 

Och trots att man får ha dåliga dagar, så blev jag arg och besviken på mig själv. 
"Jag behöver vara skärpt i trettio sekunder, när han går några steg med mig på ryggen. TRETTIO sekunder?! Hur kunde jag misslyckas..." muttrade jag för mig själv när vi sopade och städade. 

När jag var på väg hem så slog det mig att det kanske inte bara var min inställning. Det kan ju vara blodsockret! Skakningar, ångest, matthet... Jag tränar ju mer än jag brukar just nu, och jag äter ju även lite mindre än jag brukar. Såklart det kan bli lågt blodsocker då. 

Jag åt lite Kvarg och nötter och kände mig lite bättre. Blev lite irriterad på att jag inte tänkte på det förut. Men lågt blodsocker är åtminstone lätt åtgärdat. 

På kvällen hämtade jag ett paket jag längtat länge efter. Ares finaste grimma! Jag beställde den redan i Augusti, när det var klart att jag skulle få köpa honom. Men leverantören blev sjuk och det blev fördröjt fram tills nu då. Men så fin den var när den väl dök upp! 

En snygg grimma och lite bättre självmedvetenhet, detta kommer att göra susen när vi fortsätter träna! 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer