Att fatta kloka beslut

Jag har nu återgått till gymträningen efter över två veckors problem med lungorna. Jag hade velat skriva "ÄNTLIGEN!" och tagit en glad selfie om att jag är back on track, men jag hittade absolut inte den känslan. Jag har gått upp sex kilo på ett år. Vila, sjukdom, ålder och förmodligen inflammationer i kroppen har gjort huden ojämn, tunn och gropig. Det blev ingen glad selfie. Jag såg trött och håglös ut. Små valkar och ojämnheter putade ut osymmetriskt här och var. Jag skämdes lite, jag brukar alltid gå på gymet med huvudet högt, men nu kändes det riktigt jobbigt. 


Det bränner fortfarande lite i lungorna när  jag andas men jag kunde jogga i lugn takt utan att anstränga mig för mycket. Sedan gjorde jag ryggövningarna jag brukar göra. 

Efter två ryggövningar gav jag bara upp, plockade upp mobilen, och bombade Ebba med meddelanden om hur jobbigt det är att vara tillbaka. Det är inte alls skönt. Jag skäms. Jag visade en bild från förra året då jag såg fantastisk ut, och sörjde hur långt ifrån det är mitt dagsläge. 

Jag för ett år sedan. Sex kilo lättare och ingen aning om att livet skulle barka utför... 

Men det gångna året HAR ju varit tungt. En relation tog slut, Galishimo dog, jag fick rejäl blodbrist, jag tappade min plats i mitt sociala sammanhang och fick hitta nya vänner. 

Men vet ni vad? Jag tänker inte brottas emot den här gnälliga tunga känslan och tvinga mig själv att tänka positivt. Jag tänker beklaga dekadensen och fortsätta sura för att jag inte är den jag varit. Jag ska muttrande och med gnälligt uttryck gnaga mig vidare genom vardagen, och fortsätta fatta kloka beslut varje dag. Tills jag är där jag var innan. 

Jag behöver ju inte känna mig motiverad för att fatta kloka beslut varje dag. Om mat. Om träning. Om återhämtning. Om rörelse. Jag kan göra dem ändå. 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer