Tänka framåt och minnas bakåt

 


Idag kom ryktväskan till nya ponnyn Ares, och alla ryktsaker jag köpt till honom, och en grimma. Det är svårt att vara riktigt glad för sorgen efter Galishimo är kvar, det känns som sorgen står och trampar i hallen och väntar på att få ta plats. 

"Nej, inte sörja nu. Jag tänker framåt nu." 

säger jag till mig själv och lägger prydligt upp alla ryktborstar och prylar jag köpt till Ares. En magnetisk massageborste. Hur tänkte jag där? Jag tror ju inte på att magneter skulle ha någon märkbar inverkan på.. något. Jag var kanske lite emotionell när jag tryckte på shoppingknappen där. Men det får man vara. 


Sorgen står kvar och trampar i farstun och säger med skuldbeläggande röst:
"Du slängde så många av Galishimos grimmor! Flera var knappt använda. Och så köper du nytt nu..." 

Och jag fortsätter vifta bort den. Skuldkänslorna. Jag behöver inte känna skuld. 

Det var inte jag som lämnade Galishimo. 

Han lämnade mig. 

Jag hade inget val. 

Han hade inget val. 

Han försvann bara ifrån mig.

 Och kommer aldrig tillbaka. 

Och jag måste hitta en meningsfull fritid efter honom. 


Jag finner lite tröst i att titta på minnesbanken på Facebook igen. Jag hade glömt detta tillfällle för sex år sedan men plötsligt poppade minnet upp. En helt vanlig kväll när Galishimo försökte lägga sig på betonggolvet för att slicka något på marken och försökte äta en penna. Hur jag försökte resonera med honom. Hur rolig han var. Hur mycket man fick skratta åt honom. Han var ju inte heller någon unghäst 2016, han var sju år. Men alltid en unghäst i lynnet. 



Jag tror faktiskt det mesta blir mycket lättare när min nya ponny Ares väl är på plats. När man blir upptagen med att rykta och pyssla med en annan häst. När det blir mer verkligt med min nya ponny. När jag blir hästägare igen. 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer