Krigarhästen Ares

Den nya hästen kommer inte förrän i oktober, och jag kan knappt sitta stilla. 

Jag börjar inventera saker här hemma, titta i förråden, och jag dammsuger internet på kvällarna. Det är hästsaker jag tittar på och den nya framtiden. Tyvärr har jag ju nästan allt jag kan behöva. 

Jag kommer inte att ta något lån för den nya hästen, det går att tömma mina konton. Jag hade 20.000 kr sparade i ett så kallat "Katastrofkonto". Det kontot var till för att hantera bilhaverier, om kylskåpet dör, eller vad som helst oväntat som brukar hända med jämna mellanrum, och så fick jag 22.000 kr tillbaka på försäkringen, så jag behövde bara skrapa ihop 8000 kronor extra för själva hästen, och sedan behövde jag lägga pengar på kastrering i september och transporten hit i oktober.. Så jag är inte jätterik, direkt. Men det finns utrymme att unna mig lite. 

Jag beställde i alla fall en brun lädergrimma med bling på och en guldplakett med texten "ARES" på. För han heter ju Ares, den lilla hästen som kommer. Samma namn som krigarguden i den grekiska mytologin. Min lilla krigarhäst. 

Det är så mycket som ändå känns bra med denna omstart. Jag har ju grönt kort så om det passar oss två så kan vi ju tävla lite dressyr när han blir inriden. Jag och Galishimo var på god väg men det största problemet var att alla dressyrsadlar gled fram över manken på honom, då han hade så dåligt sadelläge. Han trivdes allra bäst i westernsadel, och tyvärr får man inte tävla dressyr i westernsadel. Jag har ju varit domarsekreterare i flera år så jag känner till många domare och vet ju hur trevliga och ödmjuka domarna är, oavsett hur bra eller dåligt programmet går för de olika ekipagen. Dessutom glömmer de snabbt bort ett ekipage för att fokusera på nästa. Det är ingen stor grej och verkligen något man kan göra för sin egen skull. Jag kan spara till en fin dressyrsadel.

Dessutom känns det extra bra att han bara är två år så vi kan pyssla och mysa och lära känna varandra ordentligt innan inridningen börjar. Jag älskade den där tidiga fasen med Galishimo, och jag hoppas det blir lika trevligt med Ares. Ares hade inte särskilt tjock man och svans för att vara welsh cob, men jag tror jag ändå ska köpa lite mer svansspray för det är absolut mycket mer man och svans att kamma ut, än vad Galishimo hade. Det söta med hans man och svans är ju att den är mörk men har gult i sig, det ser ut som någon gjort lite ljusa slingor på honom. Supersött! 

Jag längtar efter pysslet. 

Alla de där små, små, detaljerna, längtar jag efter. Att hitta ett eget sätt att locka på honom och se om han känner igen det, och börjar komma i hagen. Att ta reda på vart han gillar att bli kliad. Att han tycker om att bli pussad och pysslad med, rent generellt, har han ju redan klargjort med all tydlighet. 

Det kom oväntat mycket mer glädje in i tillvaron nu. Mycket mer än vad jag trodde när jag åkte iväg för att titta på honom. 

Jag älskar Galishimo och fick jag vara allsmäktig så hade jag självklart behållit honom längsta möjliga hästliv. Så länge han velat vara kvar på jorden, hade jag behållit honom. För det var han och jag. I alla med och motgångar. Tills döden skiljde oss åt. 

Men det här blir också väldigt bra.