Mitt museum av Galishimos sadelgjordar

Denna regniga lördagkväll har jag gått igenom mina förråd och försökt skapa utrymme för att ta hem Galishimos saker från stallet. Det känns skönt att ta hem dem och spara dem ifall de behövs längre fram. Jag lyssnade på en ljudbok och sorterade bland mina saker och blev långt ifrån klar. Men nu har jag åtminstone frigjort två sadelhängare, frigjort ett hyllplan, och skruvat upp en tränshängare och krokar för cykeldäcken och annat. Jag ska dammsuga, dammtorka mer och smörja lite läder framöver, så allt är fräscht. Kanske köpa lite fler korgar också. Sedan ska jag gå igenom vad som ska plockas hem från Galishimos stall i Medle och vad som kan slängas. 

Jag tycker egentligen om att gå igenom förråd. Hitta minnen och bestämma mig för vad jag ska släppa taget om och vad som ska vara kvar. Det känns som att det blir lättare att andas när man känner att man har allt välsorterat och i god ordning. Särskilt om man lyckas frigöra fler ytor, att det finns plats för mer saker. Att förrådet blir en användbar plats och inte ett museum. 

Det som fick mig mest full i skratt är alla sadelgjordar för westersadel som låg utspridda över hela förrådet. Jag tror jag fann åtta stycken. Vissa med plasten kvar. Alla i nyskick.

 

Jag försökte hitta den perfekta sadelgjorden till Galishimo förra sommaren, som jag ville skulle vara i läder men inte så hård så den gned in hårt in armålan på honom. Det fanns ingen sådan sadelgjord. Inte på Galishimo. Hela sadelläget var ju ganska långt fram, och att pressa bak sadeln under sadling, innebar bara att den plötsligt korrigerade sig själv och skjutsades bryskt framåt, mothårs, mitt under en galoppövning eller annat och skapade obehag hos honom. Och det kunde ingen "anti-glid-padd" under sadeln behärska. 

Det var smala billiga gjordar i textil som gällde, för de var mjuka och knorrade ihop sig i armhålan stället för att trycka sig in i armålan på honom. Men jag försökte verkligen hitta ett bättre alternativ i läder eller lite mer lättrengjorda alternativ, typ neporen. De flesta provade vi och vissa skar in så hårt i armhålan att han olyckligt började stolpa fram med benen och ville inte ta ut stegen. Då åkte sadelgjorden genast av. Älskade lillhäst med din korta, korta, rygg. Till slut fick jag så bra känsla för vad som inte passade honom att jag kunde klämma på ett nytt inköp och uppgivet tänka 

"För bred, för hård..:" och så blev jag så resignerad och testade inte ens sadelgjorden på honom. Men tydligen var jag inte driftig nog att skicka tillbaka dem till avsändaren. 

Jag vågar inte räkna på vad jag lagt ut ekonomiskt på alla dessa anatomiska sadelgjordar. Åtminstone lade jag ut mindre pengar på dem än de löjliga summor jag lade ut på sadelutprovningar och illa passande sadlar. 

Men inköpen av sadelgjordarna var också ett uttryck för en slags kärlek och omtanke. Om min westernsadel passar min nya häst Ares i framtiden så har jag "ergonomiskt utpassade" sadelgjordar för hans hela livstid. Dessutom har jag minst två sprillans nya billiga textil-sadelgjordar i stallet, fortfarande i sina plastförpackningar, som jag köpte på lager för att de skulle vara lätta att byta ut, då textil lätt samlar på sig smuts och bakterier.

Jag sparar mitt museum av Galishimos sadelgjordar ett litet tag i alla fall.

Man vet aldrig hur framtiden blir. 

Älskade lilla Galishimo, du lever kvar i hela mig. 

.