Feber och stress

Jag fick frågan om jag blivit utredd för min ofta återkommande feber och det har jag. Jag har väldigt fina blodvärden och läkare har konstaterat att jag är vältränad och "på papperet" frisk för min ålder. Den preliminära diagnosen är helt enkelt att jag får sänkt immunförsvar när jag stressar. När jag väl lutar mig tillbaka en stund så finns det en massa små virus och infektionen som immunförsvaret behöver jobba ikapp med, som immunförsvaret i naturliga fall skulle ha gjort under vardagarna. Så man kan säga att feber är ett tecken på att jag stannar av och reparerar mig, och det verkliga problemet är när jag inte förstår att jag utmanar mig för hårt. En egen diagnos som jag satt på mig själv är också att sluta med gluten. Men det är lite oklart om det fungerade så bra då jag ändå blev sjuk. 

Detta kan hänga ihop med att jag är lite av ett jobbmonster på jobbet. Jag älskar att jobba hårt. Jag kan även säga att det finns jättemycket intressant att jobba hårt med som utvecklare inom kommunen, nu när vi försöker minska smittspridningen av Covid-19 på olika servicebostäder. Jag kan jobba direkt med att exempelvis skapa prioriteringslistor och lägga ut information, men även indirekt genom att avlasta mina kollegor, som exempelvis jobbar med utbildning om hur man ska hantera skyddsutrustning och att skapa omfallsplaner vid en krissituation. Man kan jobba dygnet runt om man vill det. Jag fick veta att chefer behövde avlastning med att ringa runt till anhöriga på servicebostäder om en brukare blivit smittad. Då måste ju inte bara brukarens anhöriga meddelas, utan även brukarens medboendes anhöriga meddelas. Det kan bli många samtal beroende på hur stor servicebostaden är och hur julens smittspridning ser ut. Detta anmälde jag mig självklart till och kommer att jobba med på mellandagarna. Det känns viktigt att hjälpa till. 

Dessutom så utreder jag som vanligt med stöd av lex Sarah när brukare farit illa på något vis eller blivit utsatta för smitta på ett sätt som vi tydligt kunnat förhindra. (På mitt jobb har vi dessutom en god arbetsmiljö och man blir inte påtvingad uppgifter man känner att man inte orkar, så det ligger på det enskilda ansvaret att tacka ja och nej till uppdrag. Chefen checkar av en med jämna mellanrum för att höra hur man mår och hanterar arbetssituationen. Jag kan absolut inte skylla min stress på min arbetsmiljö.)

Eftersom mitt arbete är så spännande och meningsfullt så glömmer jag lätt av att det även kan innebära en stress. Särskilt om något adderas till vardagen, som nu när alla tankar och känslor snurrar kring Elin och Carola och vilken oerhört tragisk situation de alla hamnat i. Jag känner att jag vill göra så mycket mer. Resultatet blir små bakslag i form av feber på kvällarna eller mindre infektioner som tvingar mig att vila ibland, men det har hittills aldrig lett till några stora bakslag som gör att jag måste skaffa läkarintyg och sjukskriva mig mer än en vecka. Jag blir alltid arg och besviken när det händer, det blir en slags tvångsvila helt enkelt. Kroppen säger "stopp och belägg!" 

Jag kan säga att det passar mig bra att fylla 40 nästa år och om man jobbar inom kommunen så betyder det att man går från att ha 25 beviljade semesterdagar per år, till 31 semesterdagar per år. Man får max spara 30 semesterdagar från tidigare år och jag har precis sparat ihop den semesterbufferten och får inte spara fler semesterdagar. Jag måste med andra ord ta ut 31 semesterdagar nästa år, och jag har aldrig tidigare haft så många semesterdagar att ta ut, på ett år. I vanliga fall tar jag ut 20 semesterdagar per år och har sparat 5 dagar varje år i sex års tid. Ni hör ju, nästa år blir en ökning med 50% i semesterdagar. 

Allt kommer att ordna sig med min hälsa bara jag inte försöker att rädda hela världen samtidigt.

.