Jul med mamma

 

Vi körde det säkra före det osäkra: Jag och mamma firade jul själva, vilket vi gjort i många år tidigare. Vi har en anhörig som går igenom en hård cancerbehandling och corona härjar fritt så det blev säkrast att bara vara hemma och inte mingla runt så mycket. 

Julen kan väl bäst summeras med att jag (39 år) regriderade 30 år bakåt i tiden och blev mentalt 9 år och fick färdigbredda mackor serverade framför näsan på mig. Det värsta var att jag inte protesterade utan nöjt stoppade i mig allt möjligt som lades fram. Sedan tog vi promenader och åkte skidor, så vi skulle få upp aptiten så vi kunde äta ännu mer. För att få i sig enorma mängder mat så krävdes det minimalt med ansträngning från min sida. Jag behövde i princip bara låta bli att göra motstånd. Ja, så blir det väl kanske när man som vuxen åker till sitt barndomshem och får tid med sin mamma. Det är en form av kärlek det också. 

Det som slog mig var hur otroligt trött jag var, och att det ofta slår mig just kring julen, att jag vill vila väldigt mycket. Vid 21 var jag totalt färdig och slocknade direkt i mitt gamla flickrum och sov tungt i nio timmar. Mitt inre jag vill gå i ide. Jag är aldrig på topp i december. Mamma grejar nöjt på, med till synes superkrafter, som om det var hon som var den yngre av oss. 

Stryk i skidspåret fick jag också. 

Jag planerar revansch! 

.