Jag har tecknat mer under 2020 än vad jag gjort föregående år. Detta beror ju på att jag köpte mig en Ipad och ett riktigt bra ritprogram! Det har varit lätt att plocka fram de digitala verktygen och jag slängde alla mina tidigare målarprylar. Det har varit riktigt givande och jag har njutit över att lära mig nytt och finna nya färdigheter.
Året började lite otäckt med en oförklarlig smärta som jag aldrig känt varken förr eller senare. Jag blev inlagd på akuten men läkarna såg ut som frågetecken när jag beskrev smärtan och när testerna genomfördes. Till slut fick jag väldigt stark smärtlindring och allt gav med sig. Jag höll mig så optimistisk som jag kunde, men jag blev lite rädd. Eftersom läkarna inte fann någon logisk förklaring på smärtan så har jag nog hittat mina egna påhittade förklaringsmodeller, och jag har bland annat tränat mindre på gym, av rädsla att gymträningen stressat kroppen på något vis, och jag har även slutat med gluten. Man vet ju aldrig. Det viktigaste är ju att smärtan är helt borta och att jag varit helt smärtfri resten av året. Jag har funderat både en och två gånger om det kunnat vara corona då jag några dagar senare fick någon form av influensa, med svårigheter att andas, och blev riktigt dålig. Det fanns dock inga tester så tidigt på året, när influensan var så ny, och senare tester visade inga tecken på att jag utvecklat antikroppar. De där symtomen var lite av små mysterier som jag aldrig fick någon riktig klarhet över.
På hästfronten har jag mest umgåtts med Ebba och Anna. Ebba flyttade faktiskt sin häst Rand till Annas stall under sommaren, så det blev lite mindre uteritter med dem under hösten, men desto mer egen dressyr med Galishimo!
Jag och Galishimo hälsade på Anna och Pride i Medle under sommaren
Ebba och Rand blev saknade när de flyttade till Annas stall på sommaren!
Pandemin av Covid-19 har jag i det stora hela kunnat hantera ganska bra. Det har gått bra att jobba hemifrån och anpassa sig efter restriktionerna. Det jobbiga har varit att inte krama min mamma. Men hon har hälsat på och ridit Galishimo en hel del. Det finns ingen smittorisk mellan hästar och mammor.
Jag har rensat, städat och fixat mer än vad jag brukar under 2020. Jag bestämde mig för att inte ta några lån för min renovering i hemmet, utan att göra så gott jag kunde på en begränsad budget. Men mitt lilla hem är nu mer organiserat och trivsamt, än tidigare.
Jag slipade, spacklade och målade om mitt kök. Jag vet inte varför jag alltid känner mig tvungen att freaka ut med ovanliga färger här hemma, när man vet att det absolut säkraste kortet är vitt och grått, men när jag väl fått en fix idé så kan jag inte släppa den. Det är någon slags påminnelse till mig själv att inte ta mig själv på för stort allvar. Det blev brunt och turkost! Jättemysigt!
Förrådet blev fixat och organiserat, och har aldrig varit så fint som det är nu! Jag fick slänga en hel del saker jag sparat i affektionsvärde, men det var det värt!
Björns sovrum som förut sett rätt så kaosartad ut med gul vägg och isblå säng bestämde jag mig för att måla om, under semestern. När jag plötsligt kom hem till Björn med penslar och färger fick Björn inspiration och gjorde halva jobbet. Väggarna blev vita och sängen blev en varm mörkbrun färg, och vi köpte kuddar och pyssel på IKEA. Det blev jättefint.
Jag åkte även till brorsan med min tomma hästtransport och gjorde en riktig omorganisering av deras altan på bakgården. Vi slängde två lass på återvinningen, jag skurade upp golv och väggar, och de fick en riktigt mysig veranda!
De största nyheterna på hästfronten var att jag beställde slanted stirrups, som gav mig betydligt bättre stabilitet och sits när jag red. Jag kommer aldrig att återgå till vanliga stigbyglar. Snygga var dom också.
Galishimo har varit trevlig och väldigt arbetsam, men jag uppfattar honom fortfarande som periodvis instabil, trots att det blir bättre för varje år. Jag har inte lånat ut honom till någon annan att rida, förutom Ebba som äger Rand, någon enstaka gång, och jag har inte heller gått några kurser. Min vanliga tränare som vi brukar flyga hit från Stockholm höll sig kvar i huvudstaden, på grund av pandemin. Det har inte gjort så mycket för jag har alltid haft gott om inspiration att rida dressyr, och många övningar som jag funderat ut.
Vi har börjat med förvänd galopp och jag tycker han känns ganska stark. Han ger alltid allt han har, när han rids!
Min starka, bäriga, arbetsamma lilla arabhäst!
Sedan slutade året lite motigt. Under hösten fick en anhörig cancer och jag har mått riktigt dåligt över detta, men valt att inte skriva så mycket. Jag unnade mig själv väldigt lite ekonomiskt, och sparade pengar under hela året för att kanske köpa en ny fin bil. Men när min gamla hästtransport plötsligt gick sönder för femtioelfte gången, så blev jag så trött och förtvivlad att jag sålde den för ett rejält underpris. Jag tömde sparkontot för att väldigt skyndsamt köpa en ny hästtransport, som jag i själva verket knappt gillade när jag såg den. Men just då var jag även så ledsen att inget var möjligt att gilla. Jag försökte bara knega mig fram och fatta någorlunda vettiga beslut med huvudet.
Min gamla transport som jag ständigt renoverade, målade och fixade med, år efter år... men som alltid bjöd på oväntade överraskningar. Till slut tappade jag motivationen totalt.
Min nyare, bättre begagnade, Humbaur-transport som var lite större, lite mer välgjord, och som förhoppningsvis inte bjuder på lika många överraskningar.
Egen sadelkammare hade transporten också! Det var nog ett av de bästa sakerna med den.
Jag ville bara komma iväg till ridhuset under vinterhalvåret och få vardagen att fungera som vanligt. Kosta vad det kosta ville. Jag fick mycket stöd av mina vänner, som har gillat min transport och peppat mig, trots det forcerade köpet från min sida. Nu när jag haft den några veckor gillar jag den bättre. Jag fick dock lämna in den att justera backbromsarna för ytterligare några tusenlappar...
Jag fnissade väldigt högt och nervöst, men även med viss förtjusning, när Måns gjorde sina runda galoppfattningar, med bara en liiiten, liiiten touch av bockning. Inget farligt, bara glädje.
Jag fick även äran att hänga en hel del med den andra Ebba, och rida hennes häst Måns lite mer på hösten 2020, och det blev lite av en Aha-upplevelse för mig. Jag insåg att jag ganska snabbt blir modigare när jag får rida på en stabil häst. För varje pass så slappnade jag av märkbart mer, och vågade betydligt mer än passet innan. Jag insåg att jag slagit på mig själv lite väl hårt när jag inte riktigt kan slappna av med Galishimo. En stabilare häst skapar ett helt annat lugn i ridningen, och jag är glad och tacksam över att jag fick uppleva detta!
Galishimo är oerhört snäll och samarbetsvillig, men kommer alltid att ha ett litet speciellt temperament som kräver följsamhet och anpassning. Björn följer troget med oss båda i både nedgång och... uppgång.
I slutet av året blev Galishimo dessvärre halt av en hovböld i två veckor... och jag blev sjuk. Den andra pandemivågen sköljde över Sverige, Galishimos förra medryttare Elin förlorade sin mamma spårlöst, och jag kämpade med att orka jobba heltid och delta i skallgångskedjor ute i skogen. Jag trasslade bokstavligt in mig i snötunga kvistar i mörkret och tappade lite ork och mening med tillvaron. Elins mamma Carola, som jag förut varit hemma hos flera gånger, och verkligt tyckt om, är fortfarande spårlöst försvunnen.
Det blev skönt att åka hem till mamma över julafton, men jag fick en klump i magen varje gång jag tänkte på Elin.
Vad förväntar jag mig av 2021 då? Jag vet inte riktigt! Jag har inga förväntningar på det kommande året. Jag har inte riktigt hunnit tänka på det. Jag ska vara snäll mot mig själv, i alla fall. Jag ska ta semester när jag är trött och lägga in pauser när jag behöver. Jag ska köpa mig saker som jag vill ha, åtminstone mindre inköp, och äta gott. Jag ska ta hand om min familj och mina vänner och hoppas att det långsamt åter tickar in lite pengar på sparkontot.
Och jag hoppas Galishimo fortsätter utvecklas och blir ännu starkare. Stabilare. Vitare!
Galishimo blir bara bättre!
Kommentarer
Skicka en kommentar