Galishimo briljerar!

Galishimo har varit på utflykt både lördagen och söndagen. Lördagen var en väldigt stökig dag på ridhuset med många olika ryttare och ambitioner. Det galopperades kors och tvärs och det låg ute hinder och travbommar på marken. Det var en otroligt fin treårig häst där, ett fuxsto, som verkade oerhört stabil och nöjd med sig själv, trots att hon inte kan ha blivit riden så mycket innan. Vilka bra förutsättningar de verkade ha! Det var en enorm skillnad jämfört med Galishimos oro och sprattlighet som han hade vid samma ålder. 

Men nu har den mesta sprattligheten vuxit bort! Vi har tränat halter och han har gjort jättefina halter bara på sitsen. Han går från en rask trav till att stå blixt stilla på kort tid, utan att jag drar i tyglarna . Oftast står han dessutom fint kvadratiskt med benen också. Vi kör det oftast från traven men har även provat i galopp också. 

Tanken var att jag skulle fortsätta träna i ridhuset idag söndag, tillsammans med Anna, men fick ett förtvivlat telefonsamtal just innan jag skulle lasta Galishimo: 
"Jag är ledsen, Katarina, men nästan alla lampor i transporten har dött! Nu vågar jag mig inte ut på vägen till ridhuset! Det har ju snöat över natten också, och med denna snörök kanske vi inte ens syns för trafiken bakom oss..." sade Anna besviket. 

Och någonstans där så lyckades jag mumla ur mig ett väldigt tveksamt:
"Jaha. Ja. Okej... jamen.. ja men då kommer väl jag och Galishimo till Medle... då? Eller jag vet inte..." 

"Åhh, tänk om du ville göra det! Det vore jätteroligt! Kom med Galishimo!" sade Anna jätteglatt och jag skyndade mig att avbryta: 
"Vänta... jag har inte bestämt mig ännu.. eller jo? Har jag det..? Mja. Jamen jag kommer då." 

Och så tuffade vi iväg till Medle. Jag fick borsta av all snö från transporten och forcera fyra stora snövallar eftersom nattens snöfall inte blivit bortskottat ännu. Men bilen och transporten rullade på fint så det var bara att ta det lugnt och köra stabilt. Med blott några få svettdroppar i tinningen. Galishimo gick förstås både in och ut ur transporten lätt och ledigt och utan några betänkligheter. 

Galishimo i Medle

Väl i Medle tog sig Galishimo ordentligt med tid att lukta och hälsa på sin gamla uterittskompis Rand och så Pride som han brukar träffa på ridhuset. Han såg så nöjd ut att få vara med sina kompisar och det syns verkligen tydligt att de känner till varandra och slappnar av med varandra. 

På långritten tog jag trygga Rand och Ebba fick ta Galishimo, hon har ju ridit honom förut. Hon skrattar när han trippar och sjunger för honom när han är duktig, det märks att de trivs med varandra. Själv var jag supernöjd med att få rida Ebbas häst Rand. Vi var ute i två timmar i blåsten och den blöta snön som föll. Galishimo skötte sig långt över förväntan: 
"Vad trygg han känns! Han var inte så här lugn sist jag red honom!" konstaterade Ebba glatt, och jag kunde inte annat än att hålla med. Galishimo verkade helt med på noterna och trots lite trippande så var han mycket nöjd med uteritten. Han var inte särskilt orolig över skotrar, hundar eller stavgångare. Några snöklumpar efter vägen var suspekta, men inte ohanterliga. 

Han briljerar helt enkelt. Jag är så nöjd!

. 

.