En krislandshäst?

 Jag har funderat lite på om det ska bli en häst till i framtiden. Jag har ju dels vägt om jag verkligen har tid och dels om jag har råd. Med åren fortsätter ju framstegen i mitt yrke och jag får bättre och bättre lön. Det blir ju också enklare och enklare att jobba, allt eftersom jag drar på mig erfarenhet. Jag har ju jobbat heltid konstant i 17 år nu. 

Samtidigt förändras mina värderingar lite och jag har vandrat mentalt från att vilja ha en PRE, till att vilja ha ett välstammat svenskt halvblod, till att ha en Quarterhäst, eller något helt annat. Med helgens hjärnsläpp i färskt minne så har jag funderat på de hästar som har stabil mentalitet så jag får en chans att öka tryggheten. Måns gav mig ju väldigt mycket trygghet, trots att han är både pigg och med power, så det verkar som en egen grundtrygghet hos hästar, hjälper mig massor. 

Så jag har tittat på islandshästar. Och tittat. Och tittat. Som på denna hingst; Kveikur fra Stangarlaek. Han ser ut som en rockstjärna från 80-talet. Riktigt cool. 


Ju mer jag funderar på islandshästar ju mindre tokigt känns det. Jag längtar ofta ut, och vi har en jättefin travbana alldeles vid tågspåret, där man kan träna gångarter. Många islandshästar verkar väldigt stabila mentalt. Jag har egentligen inget jättestort intresse av att åka på kurser, jag har en egen inspiration och gillar att välja själv vad jag vill fokusera på och utveckla, men suget efter att få komma ut i naturen på ett avslappnat sätt, lever ganska starkt i mig. 

Nu ska jag inte överge Galishimo helt och hållet, han blir långsamt bättre och bättre. Så han kan också bli finare. Men jag har ju haft Galishimo i snart tio år och inga större förändringar har skett i mitt liv under denna tid. Jag har bott i min etta i sju år. Det har liksom bara tickat på. På ett sätt jag trivts med. Jag sade till Björn att jag kanske 40-års-krisar lite ändå när jag vill göra en förändring såhär kring 40-strecket. 

"Då vore det ju inte katastrof med en krislandshäst." skämtade Björn, så nu har det fastnat i min hjärna. 

Krislandshäst. Det vore inte tokigt! 

Just nu har jag inte råd med en krislandshäst heller. Alla pengar gick till det akuta köpet av hästtransporten. Men de kommer ju tillbaka, pengarna. Lite i taget. Man kanske skulle börja se sig om efter någon käck fölunge till sommaren? Har Kveikur några avkommor på gång? 

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer