Heldag om självbärighet hos ryttare och häst


I lördags var jag på en heldag om självbärighet hos ryttare och häst, vi höll till i en fin lokal i centrala staden och åt lunchbuffé ute på en restaurang runt hörnet. Förmiddagen handlade om självbärighet hos häst och eftermiddagen om självbärighet hos ryttare, sedan avslutade vi med yoga-övningar.

Just nu är min hjärna lite överfull på information och jag får vänta några dagar och se vad jag kommer att ha mest nytta av och inte. Det var min "vanliga" dressyrtränare som höll i första delen om självbärighet hos häst så där hängde jag med i det mesta, jag har ju ridit för henne i flera år, och insåg hur mycket jag lärt mig av henne. Det är tack vare henne det går framåt med Galishimo och dessutom älskar jag att hon aldrig slutar söka nya rön och alltid håller sig med aktuell information. Vi är ett gäng  som flyger hit henne från Stockholm. 


När det kom till självbärighet hos ryttare så var det en hästkiropraktor/människokiropraktor och yogainstruktör (i en och samma människa!) som förklarade hur man uppnår en stabil sits och då blev det lite mer nya begrepp som jag inte tänkt på. Och yogaövningarna klarade jag inte särskilt bra alls utan bröt ihop i ett fnitter, åtskilliga gånger. Jag är inte bra på yoga.

Men nu har jag köpt en yogamatta så det är bara att sätta igång och testa. Jag får skriva in en tracker i min bullet journal och lite bilförklaringar om vad jag tycker är viktigt att komma ihåg.


Dagen efter for jag och Anita ut på en lugn ridtur i kylan och jag försökte göra övningarna som vi pratat om på kursen. Galishimo höll sig osedvanligt lugn och började nog undra vad jag höll på med där uppe i sadeln när jag försökte finna olika tryck i olika kontaktpunkter.


Sedan träffade vi på en man och en kvinna med fullt fungerande motorsåg och då var alla tankar om sits och stabilitet som bortblåsta för resten av ridturen. Galishimo upplevde en motorsågsmassaker mot småträd, och följde detta med skräckblandad förtjusning i en gångart som inte kan liknas vid skritt. Själv satt jag av.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer