Premiär för vinterridbanan
Äntligen har det kommit så pass med snö och minusgrader att vinterridbanan är öppen igen. Jag och Galishimo testade den för första gången igår. Först blev han väldigt rädd för något som han kanske såg men eventuellt inte, så jag satt av och gick lite med honom och lugnade ned honom en stund. Sedan var det inga som helst problem att sätta sig upp och rida.
Det första jag började trava Galishimo så tänkte jag direkt
"Wow! Jäklar vilken rolig säsong jag har framför mig!"
Galishimo hade full framåtbjudning, lite spänd och elektrisk, och placerade sig gång på gång perfekt mellan mina ben. Det var bara för mig att ändra om i sitsen och använda vikten så följde han mjukt med, i hela kroppen, med en liten extra hög nacke och extra elegant spontan accelerering om jag inte stoppade upp honom lite lätt med sitsen. Vänsterbenet var verkligen på plats och han hade full fokus på det.
Jag använde knappt tyglarna, och några ledande tygeltag på vift, förekom absolut inte. Sedan var han liiite för elektrisk och vaken, så jag vågade inte premiärgaloppera på ridbanan, men jag var så varm och glad i kroppen över denna otroligt glada och lyhörda häst att jag efter bara tio minuters ridning tog av honom all utrustning och lät honom galoppera fritt på ridbanan i stället, under tjoande och hurrande. Då hann jag även se hur isunderlaget var när han galopperade också. Det såg stabilt ut och inte alls halt.
Det ska vara roligt att lyda.
Tänk att man kan ha samma häst i åtta år och fortfarande fyllas av glädje och entusiasm efter en ridtur. Vilken tur att Galishimo fortfarande tycker allt detta är roligt och att han anstränger sig för att fortsätta förstå vad jag menar.
Det som blir fokus för 2020 blir ju att galoppera betydligt mer för jag är supernöjd över hans trav och hur han lyssnar på mig, jag vette tusan vad mer jag kan begära av en liten arab i traven just nu. Han kan allt jag kan. Men i galoppen så är han ju av naturliga skäl lite svag (eftersom jag inte tränar på det så mycket) så där ska vi sätta krutet framöver. (Men jag börjar i ridhuset där han är lite lugn eftersom ridhuset är uppvärmt och han har vinterpäls nu. Då blir inte galoppen lika spänd.) Sedan vill jag fortsätta känna förtroende för honom på våra uteritter. Det blir ju bara roligare!
Bild från förra året.
Det första jag började trava Galishimo så tänkte jag direkt
"Wow! Jäklar vilken rolig säsong jag har framför mig!"
Galishimo hade full framåtbjudning, lite spänd och elektrisk, och placerade sig gång på gång perfekt mellan mina ben. Det var bara för mig att ändra om i sitsen och använda vikten så följde han mjukt med, i hela kroppen, med en liten extra hög nacke och extra elegant spontan accelerering om jag inte stoppade upp honom lite lätt med sitsen. Vänsterbenet var verkligen på plats och han hade full fokus på det.
Jag använde knappt tyglarna, och några ledande tygeltag på vift, förekom absolut inte. Sedan var han liiite för elektrisk och vaken, så jag vågade inte premiärgaloppera på ridbanan, men jag var så varm och glad i kroppen över denna otroligt glada och lyhörda häst att jag efter bara tio minuters ridning tog av honom all utrustning och lät honom galoppera fritt på ridbanan i stället, under tjoande och hurrande. Då hann jag även se hur isunderlaget var när han galopperade också. Det såg stabilt ut och inte alls halt.
Det ska vara roligt att lyda.
Tänk att man kan ha samma häst i åtta år och fortfarande fyllas av glädje och entusiasm efter en ridtur. Vilken tur att Galishimo fortfarande tycker allt detta är roligt och att han anstränger sig för att fortsätta förstå vad jag menar.
Det som blir fokus för 2020 blir ju att galoppera betydligt mer för jag är supernöjd över hans trav och hur han lyssnar på mig, jag vette tusan vad mer jag kan begära av en liten arab i traven just nu. Han kan allt jag kan. Men i galoppen så är han ju av naturliga skäl lite svag (eftersom jag inte tränar på det så mycket) så där ska vi sätta krutet framöver. (Men jag börjar i ridhuset där han är lite lugn eftersom ridhuset är uppvärmt och han har vinterpäls nu. Då blir inte galoppen lika spänd.) Sedan vill jag fortsätta känna förtroende för honom på våra uteritter. Det blir ju bara roligare!
Kommentarer
Skicka en kommentar