Lever jag det liv jag vill leva?


Ja, jag behövde ställa den frågan till mig själv i helgen. Lever jag det liv jag vill leva? Nja. Ensam, 36 år, utan familj, med en liten arabhäst som skrämmer skiten ur mig emellanåt. Ingen karl och ingen man på gång heller. Det sved lite. Men jobbet är verkligen utvecklande och roligt!

Sedan vände jag på det och ställde mig i stället frågan:
"Har jag sumpat en bra chans till ett bättre liv?" och då blev svaret omedelbart och självklart: NEJ! Jag har aldrig ångrat något. Jag har aldrig sumpat ett tillfälle då jag kunde haft det bättre. Jag har aldrig tänkt att "Den där mannen hade jag ju varit lyckligare med" eller "Gud vad synd att jag inte tog den där chansen." oavsett om det gäller jobb, fritid, eller känsloliv.

Livet handlar ju inte om att kontrollera det och få det precis dit man vill. Det handlar om att göra det bästa av hur man lever här och nu, att acceptera att allt inte blev som man drömde om, men även att vara öppen och uppmärksam på positiva förändringar.  Tyvärr har ju Anonyma Alkoholister i stort sett copyright på sinnesrobönen, men den passar även för oss mestadels nyktra.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Flashback