Vånda och tandagnisslan
Igår var det en sådan där dag då jag kände mig lite snuvig, sliten och i behov av att lägga mig i sängen tidigt, se på TV, och bara återhämta mig. Från livet. Sådär som folk behöver ibland. Detta fungerade i ungefär en halvtimme. Jag låg där i min smurfblå mysdress och vickade på tårna och tittade på matlagningsprogram på TV. Sedan dök det upp ett ord, sådär i förbifarten, i mitt huvud. Ett ord som jag försökt att undvika eftersom det väckt lite oroskänslor och därför förtryckts till "att-göra-sedan"-avdelningen i hjärnan.
"Bilförsäkring." var ordet. Helt obegripligt ord. Sedan kom nästa ord. "Trafikförsäkring." Lika obegripligt som ordet Bilförsäkring och jag kan för mitt liv inte begripa skillnaden mellan Bilförsäkring och Trafikförsäkring. Sedan började kallsvetten göra sig påmind och jag letade frenetiskt i mitt sinne för att försöka komma ihåg när jag senast betalade min Bilförsäkring... eller var det Trafikförsäkringen... eller...?
Så. Ut på Google. Om man går in på Trafikverket så kan man få uppgift om man betalat sin Trafikförsäkring. Orsaken till min kallsvett.
MEN, för att göra detta extra spännande så räcker det inte med att jag uppger mitt registreringsnummer på bilen. Utan jag måste uppge "Behörighetskoden" i mitt REGISTRERINGSBEVIS.
Hjärnan famlade runt i mörkret. Vaddå? Registreringsbevis? Varför har man det? Räcker det inte med att man har en registreringsplåt där fram och bak på bilen? Vart fan har jag mitt registreringsbevis? Varför måste man ha en behörighetskod till sitt registreringsbevis? Vem kom på detta och vad har denna person i lön igentligen?!
- I BILEN! tänkte jag panikslaget och sprang till parkeringen och började rota i handskfacket. Där hade jag alla möjliga papper kopplade till min bil. Utom registreringsbeviset som nu ska ha den hemliga koden. Det fanns inget registreringsbevis i bilen.
Så vad gör man då? Jo.. jag sitter där i bilen och försöker fundera ut hur igentligen separationen mellan mig och mitt ex gick till för ett och etthalvt år sedan. Få se nu. Skrik. Tårar. Ännu mer skrik. Ännu mer tårar. Arga ord. Dramatiska utspel. Utstormande ur lägenheten med en sopsäck med kläder. Få se nu. Förekom det någonsin under denna separation att jag vände mig om i tröskeln och sade:
"Förresten. Jag behöver mitt registreringsbevis till bilen också."
Nej. Jag kan inte komma på att det hände. Nej.
Med trött och tungt hjärta kliver jag ut ur bilen. Går in i mitt förråd och drar en djup suck. Jag får lätt huvudvärk. Det är kaos och alla hästkläder och stövlar och jackor och kassar ligger i en stor hög så det är omöjligt att ta sig in i det lilla överbelarmade förrådet. Jag tittar förvirrat på högen och tänker på förra veckans medarbetarsamtal då chefen med respekt berömde min ypperliga struktur och ordning på arbetet. Varför har jag inte samma disciplin hemma? Dessutom har jag köpt ett pärldrapperi som jag vill ha in till köket, som jag råkat lägga över högen med kläder och jackor. Det ligger alltså pärlor draperade över hela högen, som ett generöst strössel, på en glass.
Mm. Glass.
Jag börjar kliva runt och rota i kartonger och gamla saker från separationen men känner mig allt mer förtvivlad över oordningen. Till slut hittar jag en kartong med papper som jag betvivlar innehåller bilens registreringsbevis. Jag tar in den och börjar gå igenom papperna. Det är veterinärräkningar från Galishimos olycka förra året och billån och serviceråd till bilen. Och hästtidningar.
Mm. Hästtidningar.
Och registreringsbeviset! Och mycket riktigt har registreringsbeviset en behörighetskod. Jubel. Jag loggar in på Trafikverket och där står ju ALLT om min bil. Den HAR en bilförsäkring och är försäkrad med Länsförsäkringar, jag har betalat alla avgifter och allt är i sin ordning. Jag har bara glömt att jag gjort det. Den är också Trafikförsäkrad och jag har tre månader på mig att besikta den. Allt i ordning.
Dagens vånda och tandagnisslan var fullständigt onödig.
För säkerhets skull så skriver jag en tydlig lapp till mig själv med väldigt stora bokstäver: MIN BIL. där jag skriver ned allt. Ungefär som min farmor började skriva ned lappar till sig själv när hon började bli dement. Registreringsnummer. Däckmodell. Behörighetskod. Försäkringsbeslopp. Försäkringsbolag. Betaldatum. Och annat viktigt.
Jag hoppas jag hittar lappen innan jag får ogrundad panik nästa gång.
.
"Bilförsäkring." var ordet. Helt obegripligt ord. Sedan kom nästa ord. "Trafikförsäkring." Lika obegripligt som ordet Bilförsäkring och jag kan för mitt liv inte begripa skillnaden mellan Bilförsäkring och Trafikförsäkring. Sedan började kallsvetten göra sig påmind och jag letade frenetiskt i mitt sinne för att försöka komma ihåg när jag senast betalade min Bilförsäkring... eller var det Trafikförsäkringen... eller...?
Så. Ut på Google. Om man går in på Trafikverket så kan man få uppgift om man betalat sin Trafikförsäkring. Orsaken till min kallsvett.
MEN, för att göra detta extra spännande så räcker det inte med att jag uppger mitt registreringsnummer på bilen. Utan jag måste uppge "Behörighetskoden" i mitt REGISTRERINGSBEVIS.
Hjärnan famlade runt i mörkret. Vaddå? Registreringsbevis? Varför har man det? Räcker det inte med att man har en registreringsplåt där fram och bak på bilen? Vart fan har jag mitt registreringsbevis? Varför måste man ha en behörighetskod till sitt registreringsbevis? Vem kom på detta och vad har denna person i lön igentligen?!
- I BILEN! tänkte jag panikslaget och sprang till parkeringen och började rota i handskfacket. Där hade jag alla möjliga papper kopplade till min bil. Utom registreringsbeviset som nu ska ha den hemliga koden. Det fanns inget registreringsbevis i bilen.
Så vad gör man då? Jo.. jag sitter där i bilen och försöker fundera ut hur igentligen separationen mellan mig och mitt ex gick till för ett och etthalvt år sedan. Få se nu. Skrik. Tårar. Ännu mer skrik. Ännu mer tårar. Arga ord. Dramatiska utspel. Utstormande ur lägenheten med en sopsäck med kläder. Få se nu. Förekom det någonsin under denna separation att jag vände mig om i tröskeln och sade:
"Förresten. Jag behöver mitt registreringsbevis till bilen också."
Nej. Jag kan inte komma på att det hände. Nej.
Med trött och tungt hjärta kliver jag ut ur bilen. Går in i mitt förråd och drar en djup suck. Jag får lätt huvudvärk. Det är kaos och alla hästkläder och stövlar och jackor och kassar ligger i en stor hög så det är omöjligt att ta sig in i det lilla överbelarmade förrådet. Jag tittar förvirrat på högen och tänker på förra veckans medarbetarsamtal då chefen med respekt berömde min ypperliga struktur och ordning på arbetet. Varför har jag inte samma disciplin hemma? Dessutom har jag köpt ett pärldrapperi som jag vill ha in till köket, som jag råkat lägga över högen med kläder och jackor. Det ligger alltså pärlor draperade över hela högen, som ett generöst strössel, på en glass.
Mm. Glass.
Jag börjar kliva runt och rota i kartonger och gamla saker från separationen men känner mig allt mer förtvivlad över oordningen. Till slut hittar jag en kartong med papper som jag betvivlar innehåller bilens registreringsbevis. Jag tar in den och börjar gå igenom papperna. Det är veterinärräkningar från Galishimos olycka förra året och billån och serviceråd till bilen. Och hästtidningar.
Mm. Hästtidningar.
Och registreringsbeviset! Och mycket riktigt har registreringsbeviset en behörighetskod. Jubel. Jag loggar in på Trafikverket och där står ju ALLT om min bil. Den HAR en bilförsäkring och är försäkrad med Länsförsäkringar, jag har betalat alla avgifter och allt är i sin ordning. Jag har bara glömt att jag gjort det. Den är också Trafikförsäkrad och jag har tre månader på mig att besikta den. Allt i ordning.
Dagens vånda och tandagnisslan var fullständigt onödig.
För säkerhets skull så skriver jag en tydlig lapp till mig själv med väldigt stora bokstäver: MIN BIL. där jag skriver ned allt. Ungefär som min farmor började skriva ned lappar till sig själv när hon började bli dement. Registreringsnummer. Däckmodell. Behörighetskod. Försäkringsbeslopp. Försäkringsbolag. Betaldatum. Och annat viktigt.
Jag hoppas jag hittar lappen innan jag får ogrundad panik nästa gång.
.
Det blev i alla fall en himla rolig berättelse av det. :-D
SvaraRadera