Paniksnöret

Idag var Galishimo svår att sitta kvar på. Detta beror sannolikt på att jag inte ridit honom på en vecka, så jag hade mig själv att skylla. Det var bara att hålla sig i "paniksnöret" och låtsas som det regnade. För övrigt tror jag att Paniksnöret är en av de bästa presenter jag fått. Det är från min medryktare Mari. Förutom att det är lättare att sitta kvar så drar jag honom aldrig i munnen när han brallar eftersom jag sliter förtvivlat i Paniksnöret i stället. Han lugnar ändå ned sig själv och slipper få ont i munnen.

Paniksnöret är den där lilla läderöglan som ni ser längst fram på sadeln. Jag kan hålla i den med ena handen samtidigt som jag rider. Ärligt talat börjar lädret bli lite nött av allt hållande nu. Toppenbra!

När äntligen ett annat ekipage kom på banan så vågade jag galoppera lite med honom för att få ur honom lite överskottsenergi. Då sätter han av med en fantastiskt fin och rund galopp. Som om det var vad han väntat på hela tiden. Varv på varv. Vi övade avsaktning och fattning som vi gjort förut. Han blev alldeles andfådd. Och lugn. Precis som han ville ha det, tydligen. Ögonen blev alldeles lugna och mysiga, och ingen häst skyggade för fantasimonster resten av dagen.

En liten puss på handen fick jag också.

Så här håller jag paniksnöret. Jag har det alltid i ytter hand för man vill gärna att hästen lutar sig lite mot yttertygeln. Sedan kan jag leda och ställa honom med inner hand, som ni ser är ca 20 centimeter och nästan vid mitt knä, för att kunna leda honom lite åt det håll han ska springa. Nu snackar vi teknikpill på hög nivå.... men det funkar... märkligt nog.

Här kan man exempelvis köpa ett "paniksnöre"

.