Snart blir det här vardag


Igår när jag red så delade jag ridbana med westerntjejen som hjälpte mig en hel del i januari. Vi har haft lite olika ridtider och inte hunnit ses så mycket under sommaren. Jag minns fortfarande de tillfällen som Galishimo fick spel och westerntjejen upprepade samma sak om och om igen.
"Sitt i sadeln. Sitt. I. Sadeln." och hur hon uppmuntrade mig att rida honom i pytte-pytte-små cirklar för att han skulle bli för krokig för att kunna få kraft att flippa ur alldeles. Jag var livrädd.


Idag red vi kors och tvärs på ridbanan och jag och Galishimo galopperade runt i ett varv, och hon och hennes westernhäst galopperade runt i motsatt riktning, och det var verkligen inga problem för någon av oss. Till slut stannade hon och tittade på oss.
"Det är helt otroligt vad han förändrats. Han är ju så lugn!" sa hon imponerat.
Jag klappade om honom och svarade stolt, det jag brukar svara... "Han är en riktig kaka."



Snart blir det här vardag. Snart blir ridningen och träningen vardag. Snart är den här unghästtiden ett dimmigare minne, som snart blir så avlägset att jag inte längre relaterar till det. Snart är det bara foton och något vagt
"JA just ja, han var lite vild som liten."
och kvar är bara en klok häst som bär sin försiktiga ryttare.

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Flashback