Det tar tid att växa

 Några gånger per termin så föreläser jag om mitt yrkesområde på arbetet, och det var en sådan vecka denna vecka. Tre föreläsningar blev det, och det blir roligare och roligare för varje gång, jag behöver repetera det för att kunna göra det riktigt bra. Föreläsningar är inte allt för olikt teater. Jag älskade ju teater när jag var yngre. Allt handlar om att lyckas dra med publiken och ge dem positiv energi och en känsla av begriplighet, alltså precis som när man uppträder. Väldigt roligt!

Galishimo var en stjärna idag också, men vi är båda lite stela i vänstervarvet. Han blir lite trulig i munnen och dyker ned med huvudet, och jag lutar mig framåt, kniper med knäna, och känner hur stigbygeln glider mer och mer ut på tån, när vi rider i vänstervarvet. Om Galishimo har överseende med att jag tappar stigbygeln i vänster varv så har jag överseende med att han är lite trulig i vänstervarvet han med. Man får ge och ta. Ingen är perfekt. Det är bara att öva och öva i vänstervarvet tills det känns bra! Det tar tid för oss att växa.