Summering av år 2011



Jag har sålt min bostad i vackra Östhammar.

Jag har sagt upp mig från mitt arbete.

Jag har åkt Vasaloppet på 9 mil, med Per.





Jag har gett bort alla mina möbler till välgörenhet.

Jag har sagt hej då till mina bästa vänner Karin och Runa.







Jag har flyttat 70 mil till Norrland.

Jag har kommit närmare mina släktingar och mina föräldrar.



Jag har skaffat ett nytt arbete.

Jag har blivit sambo med Per.


Jag har fått en tax på köpet, när jag fick Per.



Jag har cyklat Vätternrundan på 30 mil, med Per och Karin.



Jag har skrotat min bil som jag haft i sju år.

Jag har fullständigt tappat min motiviation att träna.

Jag har köpt en alldeles egen häst.


Min gamla terv på 11 år har opererats för cancer och tillfrisknat.



Min mormor har dött.


Jag tror att detta år är det år som jag i särklass gråtit mest. 2011 har flödat i tårar. Det är tur att alla tårar blivit uppvägda av så mycket glädje och kärlek för annars hade jag nog tappat gnistan. Livet är ju förändring men någon jävla måtta får det väl ändå vara. Man måste ju återhämta sig också!
Bara den här grejen att sätta ihop två så starka viljor som mig och Per i en liten tvåa. Att vi lyckats med detta är ganska otroligt. Klarar vi det här så klarar vi det mesta! Mycket kärlek och många långa samtal har det blivit.

Under 2012 vill jag bara komma på fötter igen. Fortsätta bygga en bra bas med Per. Tänka framåt. Rida in min fina häst. Njuta lite mer. Förändra lite mindre.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer