Att växa

Galo har börjat stegra och sparka mer, på sista tiden. Men han stegrar på behörigt avstånd och vänder bort huvudet. Och han sparkar på behörigt avstånd och slutar sparka om jag är för nära. Han liksom fejk-revolterar för att kolla om jag blir rädd för honom, eller om jag kanske blir lite imponerad av honom. Jag korrigerar honom lugnt och bestämt och försöker att inte göra så stor grej av det. Alla fyra hovar ska vara på marken. Så är det bara.

Innerst inne blir jag motvilligt lite imponerad. Han är så vacker. Vilken gudavacker liten häst han blir när han kröker på nacken och lättar från marken. Skönhet, stolthet och styrka i en och samma varelse. Alla hans anfäder är målmedvetet avlade ända sedan bibelns begynnelse. Måtte han inte läsa mina tankar,  för jag visar på alla andra tänkbara sätt att jag tycker att han är en fjant.

Vi tappade våra promenadrutiner när jag bytte stall och det blev mörkt ute på kvällarna. Jag blev lite orolig över trafiken och alla bilar som nu hade bländande billjus på sig, och att gå ute själv med en unghäst i mörkret kändes jobbigt. Nu har jag insett att han behöver ut där det händer lite mer saker, även under vinterhalvåret. Och han är faktiskt pålitlig när det kommer bilar. Han står stilla som ett ljus och tittar. Han mår ju bäst när han får lite utmaningar. SÅ jag har tagit på reflexerna på oss båda, och varit ute och tömkört honom på lite längre promenader. Går han i hagen hela dagarna börjar han ju bara fantisera om världsherravälde.

"Min arabhäst var också en liten gangster!" sa Gunbritt glatt när vi följdes åt för en tömkörningspromenad en kväll. Galo hade just genomfört en tjusig uppvisning i bakutsparkar eftersom han inte gillade att tömarna tog mot hans heliga skinkor när jag tömkörde honom. Jag hade så svårt att fatta att Gunbritts stora lugna arab varit en liten "spefjärt" som hon själv uttryckte det.



Tänk om min lilla rebell också blir en stor och lugn gentleman.
Eller att han ska bli vit, som det står i hans registreringspapper.
Eller att jag kommer att rida honom i galopp en vacker dag.
Det känns så märkligt, nästan overkligt...


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer