Nya jackan och lugn på ridbanan


 Jag är så otroligt nöjd över min nya Uhip-jacka! Färgen var jättefin och det känns kul att vara lite färgglad, när man känner sig så!

Ares briljerade igår också. Jag behövde sova på saken för jag hamnade i ett dåligt prestationstänk och önskade som vanligt, att jag var bättre på både det ena och det andra. Men efter man sovit och processat lite så kom de positiva tankarna tillbaka på vad som var jättebra: 

- Inte en endaste gång så gjorde han en spänd, spansk skritt. Inte en enda. Inga höga benlyft. 
- En annan häst galopperade på ridbanan och han brydde sig inte alls om detta, det har blivit en stor skillnad i hur lugn han blivit, de senaste två veckorna bara.
- Vi testade att låta honom springa över en liten bom över två liggande sockerbitar och det var ingenting märkvärdigt alls, för honom. 

Det som jag hakade upp mig på, på kvällen, var att han är ojämn i kontakten och att jag inte är grundlig i mina övningar från marken när jag vill flyta hans bogar, så han måste gissa onödigt mycket på ryggen. Om jag flyttar bogen grundligt från marken så blir det mindre missförstånd då han exempelvis flyttar baken i stället för bogen när jag sitter på honom. 

Är jag grundligare innan uppsittning, så svarar han bättre när jag suttit upp. Varför slarvade jag? Förmodligen för att jag var orolig att en massa hinder och en galopperande häst skulle påverka passet för mycket. Eller så blev jag lite rädd att andra ska tycka att jag rider dåligt på honom. Det ser ju lite lustigt ut när man specifikt vill jobba med en del och låter resten av hästen falla i sär. Jag sade redan från början att jag inte trodde det var läge att sitta upp, mellan hinder och annan ridning, men jag ändrade mig när jag insåg att Ares hanterade situationen så bra. 


Och så bra han var! Inte ett öra riktat mot den andra hästen. Han kommer att bli så fin! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer