Böjning, ställning och manvård


Jag har börjat jobba lite mer med tygelkontakt och då även böjning och ställning. Det blir ganska mycket för Ares så vi får se om han accepterar det eller om jag får backa och förenkla övningen. Som det känns nu så accepterar han det efter en stunds förvirring. Men jag har ett litet program då jag först rider honom i en fyrkant och egentligen bara tar en mjuk kontakt med hans mun och svänger försiktigt och använder min vikt. Så han värmer upp så. Jag rider honom sedan i en stor och mjuk 8-formation mellan två koner.

Efter det så går jag på en liten volt runt Jonatan och då ber jag Ares ta stöd på ytter tygel och böja sig lite inåt, att forma sig efter inre skänkel. Då säger han först "Vad i helvete?" och sedan provar han lite olika metoder och plötsligt sänker han sig och blir följsam och då får han ett ljudligt "BRA!" och smicker och beröm. Han lutar sig gärna inåt i vänster varv så jag jobbar lite mer där, men det känns som att han förstår efter en stund, och blir väldigt mjuk och följsam. Vi får se hur det blir om jag upprepar övningen lite till. 

Men det som känns lite överraskande bra är att jag börjat intressera mig för manvård igen. Ett av de första sakerna jag gjorde med Ares när jag köpte honom var att klippa av honom manen, och det gjorde jag i oktober 2022. Därför att jag inte orkade med manvård. Och det kändes som att just det här med att pyssla med man och svans var min och Galishimos grej. Det kändes inte intressant att göra på en ny häst. Bara att klippa av allt på en gång. Sådärja. 




Men sedan har jag bara struntat i manen, och upptäckte nu på våren att den faktiskt blivit lång och fin. Jag har ju inte klippt den på 18 månader! Så helt plötsligt har jag börjat fläta den. Som med Galishimo. Och innan jag visste ordet av det själv så började jag pyssla med svansen överdrivet också, spraya med Galishimos gamla manvårdssprayer så Ares luktade som en liten bodyshop-butik i hela stallet. Borsta och dra fingrarna genom manen och svansen tills den blev alldeles mjuk och glansig , fläta och pyssla. Och jag kände plötsligt att jag saknat det. Att det är mysigt. 

Jag har inte saknat det alls på två år, 

men nu står jag här igen, alltså. 

Och känner att jag börjar bli mig själv. 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer