Hade polletten trillat ned?

Jag tog en förlängd lunchrast för att Ares behövde skos idag. Och efter skoningen så kunde jag inte låta bli att skynda mig att sadla, tränsa, gå ned på ridbanan och pröva övningen som jag gjorde i helgen. Förstod han eller förstod han inte? Upplevde han bara att jag slet och drog i honom eller förstod han att jag sökte eftergift hos honom? 

Det blåste kallt och snöade några hårda snökorn där vi stod ensamma på ridbanan, men det kändes ändå bra, så jag vågade sitta upp. 
"Det här ska inte ta lång tid..." lovade jag Ares och skyndade mig upp i sadeln. 
"Jag ska bara kolla om du bara kände dig plågad eller om det trillade ned någon polett." fortsatte jag och klappade honom. 

Och JA! Poletten hade trillat ned! Han var mjukare och följsammare än någonsin. Det lönade sig att vara lite bestämd och lita på att han skulle förstå vad jag menade.

Hela harangen satt - att ta stöd på ytter tygel och gå böjd för inner skänkel och inner tygel med tillfällen av lätt öppna. Avspänt med sänkt huvud. Det gick lite vingligt men det satt absolut! Jag skyndade mig att avbryta och klappa honom och gav honom en stor puss. Han kom ihåg! Han förstod! Jag var inte en tokig tant som satte orimliga krav på min unghäst i söndags. 

Åh, vad jag längtar upp igen för att känna om han är lika mjuk som smör nästa pass. Kanske blir det på fredag. 

Duktiga, intelligenta Ares! Du är min lycka! 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet