Tygel, motorsåg och mentala motstånd

Jag fann extra långa tyglar på kapson.se (som jag inte vågar länka till då inlägg med länkar ofta plockas bort som otillåten reklam av blogspot) och de var rejält långa! Äntligen kan Ares länga på hals och nos utan att jag hamnar i framstupa läge för att kunna ge honom tyglar för att kunna sträcka ut. 320 centimeter är den nya tygeln jämfört med de vanliga fullstora tyglarna som brukar vara kring 260 centimeter. Det kändes rätt direkt! Helt otroligt att det hör till ovanligheterna att finna tyglar som tillåter en häst att sträcka ut ordentligt. De fanns inte på Hööks eller de vanliga butikerna, man fick gräva lite djupare än så tills jag fann dem på en sida för akademisk ridkonst. 


Nu ska vi strax börja träna lite mer avspänd ridning och styra honom på mindre hjälper. Jag börjar känna mig tryggare och tycker det går mycket lättare för mig mentalt att följa fyrkantsspåret nu också så jag kan ge Ares lite enklare övningar till våren. 

Det är ju inte konstigt att jag är spänd, för det tog lång tid att få Galishimo att slappna av efter staketsidorna. Här på bilden hade han blivit trängd och tvärvände för staketet, då var han sju år. Där slutade det med att jag åkte i backen. 


Jag märker att jag blivit betydligt mindre mentalt spänd med Ares nu, och om jag lägger ut koner och banor så blir det ännu lättare för mig att slappna av, det hade inte fungerat tidigare på en högre stressnivå, men det fungerar bra nu. Jag tänker och planerar hur jag gör åttor och serpentinbågar i mjuk trav på ganska lösa tyglar, till våren. Om jag sätter ut koner och fokuserar på att runda dem så hjälper jag tankarna på traven. Det kommer att bli jättebra! 

Stallägaren Lasse sågade stockar med motorsåg och sedan klöv dem i en vedklyv, bara 50 meter från ridbanan, när vi red. Så just när den här bilden nedan, togs så klöv han för fullt i vedklyven. Från början kändes det omöjligt att genomföra något vettigt alls. Varför skulle min unghäst, som inte ännu fyllt fyra, fokusera på mig när en motorsåg går utanför hagen? Men det gjorde han. 


Ares är verkligen min drömhäst. Jag älskar allt med honom! Jag kan se att han kan ha tendenser att vara lite "bestämd" ibland när jag rider honom men det får mig mest att le och slappna av. 
"Är det du eller jag som bestämmer?" kan Ares fråga genom att testa gå åt ett annat håll än vad jag styr honom. 
"Det är jag." svarar jag och styr tillbaka honom. 
"Säkert? Du är ju mycket mindre och svagare." säger Ares och stretar lite till. 
"Helt. Säkert." svarar jag leende, och plockar bestämt tillbaka honom.
"Okeeej då." suckar Ares. 

Och då slappnar jag faktiskt av lite mer. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer