Nu är Sassy reserverad!

 

Nu har vi fått godkänt av uppfödaren att reservera Sassy! Det känns otroligt bra. Jag känner mig lugn och väldigt glad. På papperet är det Jonatans häst och det är han som valt henne. Det är nog han som kommer att träna henne mest i början. 

Jag fick minnen från 2022 när jag väntade på Ares och det är stor skillnad på hur jag känner mig nu jämfört med då. Jag var orolig hur det skulle gå med Ares, och om jag skulle klara en unghäst till. Jag upplevde ju att jag knappt klarade av Galishimo, som jag dessutom sörjde djupt. 

Men sedan kom ju Ares in i mitt liv, och han har varit ett nöje. Han är verkligen min fjäder i hatten. Han har gett mig så många möjligheter att må bra. Sedan kom Jonatan in i tillvaron, och då fick jag också ett lyft. Jag blev ännu mer motiverad och glad över tiden i stallet, när jag fick vara med honom. 

Det Jonatan har gjort bäst är att han ringat in vad jag tycker är viktigt, och uppmuntrat mig att utveckla det. Vill jag skritta och ställa nacken på Ares så är det precis det jag ska göra. Vill jag flytta bogen i ledövningar så är det också en jättebra idé. Vill jag bara skrutta på en avsutten promenad i skogen med Ares så är det precis det vi gjort. Allt behöver inte handla om att rida snabbt och uppnå stora resultat. Jag har släppt prestationen och låtit framstegen komma till mig. Jag har inte jagat dem. Och framstegen har kommit! 

Så ja, en häst till. Det låter ännu roligare. Att vi kanske kan rida tillsammans i framtiden. Att det kommer ytterligare en unghäst nu när man har så goda erfarenheter, dessutom tillsammans med Jonatan. 

Kan det bli bättre? 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer