Snart har ridbanan tinat fram!

 Yes, ridbanan har snart tinat fram och snart är underlaget bra för att börja trava mer. Fram tills dess skrittar vi och det finns ändå mycket att göra. Tygelkontakt och att flytta för skänkeln. Det ser bara bättre och bättre ut i höger varv och han känns mjuk och lösgjord när han flyttar sig i skritten, jag skiner som en sol när jag rider honom. Han har dock börjat spjärna lite i munnen i det andra varvet, när han ska flytta sig i skritt för vänster innerskänkel så igår slutade jag göra det i skritt och gjorde först halt och flyttade honom sedan för skänkeln. Jag tror att Ares kan bli ganska hård och burdus om man börjar ta i honom för mycket, många representanter för rasen verkar ha ganska skarpa bett på sig, så det är bättre att backa och ta det försiktigt med honom och träna in de lätta hjälperna från början. 

Så då ser det ut så här i stället, när jag flyttar honom för vänster skänkel.

I går så var det även full cirkus på ridbanan då några tjejer med travare försökte kompensera dålig ridning med hög fart. De studsade runt som vantar, tappade stigbyglar, tjoade och gasade. Leran flög och vatten skvittrade. Snabbare och snabbare skulle det gå. Till slut tappade en tjej kontrollen över sin häst som sprang rakt mot Ares i full kareta. Ares vägrade flytta sig en millimeter och höjde varnande hoven mot hästen. "Jag flyttar mig fan inte för någon!" såg han ut att säga, och travhästen nitade förvånat bara några centimeter från honom. Är så glad att jag har Ares, och får se att han allt mer kan behålla lugnet, även när det stökas runtomkring honom. Sedan måste han ju få vara en unghäst som alla andra, men ibland glimtar han verkligen till, och man tänker "Wow!".