Snyggt men fel

 Ja, det är väl så jag kortfattar gårdagens ridning. Snyggt men fel. 

Den var vacker. Den var ståtlig. Men den var helt fel. 

Ares drog in näsan mot bogen och man hamnar ju i valet och kvalet om man ska hålla kvar ett visst obekvämt tryck i tygeln för att vara tydlig med att det är inte där nosen ska vara, ger man eftergift och börjar glappa i tygeln när nosen åker in så finns ju risken att hästen ser det som en belöning och att det är där nosen ska vara. Lättar man på tygeln så kan ju nosen åka fram naturligt, men hästen tror att den gör rätt när den sticker in den mot bogen eftersom det är då eftergiften kommit. Jag valde att hålla kvar ett visst tryck i tygeln och lätta helt när han sträckte fram nosen och gick rätt i stället. 

Så Ares stegade på med nosen mot bogen och såg oerhört ståtlig, och lite frustrerad, ut. Vi gjorde halt och började om från början igen och efter en liten stund så var han där igen. 

Det roliga är att det bara är i höger varv och inte vänster. Eventuellt har han en tand lös eller något, för jag har inget starkt tryck i tygeln, men jag tror att han bara behöver ställa om sig lite och förstå uppgiften. Vi har jobbat mer i vänstervarv eftersom det krävt mer träning med ställning och böjning och jag har slarvat lite med högervarvet för det är ju hans "lätta" sida. Men det var ju inte så lätt.  

Men till slut blev han så frustrerad över att inte hitta min eftergift, att han började gå i spansk skritt och med bestämda kliv stampa foten i marken för varje kliv. Jag kunde inte hålla mig från att börja skratta. Lilla vän, vad han anstränger sig. 

Men det tog sig under passet. 

Några upprepningar till så hittar han nog det lite mer bekväma dragläget med nosen framme. 

Och som jag alltid sagt, vi har tid på oss!