En hyllning till min... ridoverall!

Jag har vänt lite i mitt ekonomiska tänkande och hur jag ska fördela pengarna. Planen för 2021 blir: Utekläder! Inte lika dyrt som en krislandshäst och inte lika själadödande som att avbetala lån, och det kommer ändå att bli över slantar. 

Jag ska väl försöka tänka igenom mina inköp, men jag har bestämt mig för att inte snåla när det gäller att skapa förutsättningar att komma ut! Jag började med att granska min mycket älskade, men väldigt slitna vinterjacka från CRW. Den finns på Hööks, för 1799 kr, och är i mina ögon värd varenda krona! 



Vet ni hur länge den hängt med? Det kan jag tala om för er - Länge! Det var faktiskt det första hästplagg jag köpte på hösten efter att jag köpt Galishimo 2011. 


Kan säga att det varit med lite blandade känslor jag haft den då jag slitits mellan att se väldigt otrendig ut och att känna mig extremt varm, trygg och rörlig i den. Den håller värmen så bra och är samtidigt så lätt. Oftast har den vunnit kampen mellan mitt intresse att se någorlunda trendig ut, i kontrast mot att känna mig  varm och rörlig, och overallen är nu så använd och tvättad så ofta att den spruckit i sömmarna både här och var. 



Jag och Galishimo någonstans kring 2014, kanske? Kan han vara fem år där? 


Något år senare... 


Några sadelbyten senare... 


Och så tillbaka till westernsadeln igen... 

Sedan köpte jag faktiskt en dyr Uhip-kappa för en massa pengar, som jag tänkte skulle ersätta overallen. Den ser ju betydligt värdigare ut. Men tyvärr. Den gjorde inte grejen. Jag kliver ofta av och på Galishimo, särskilt på uteritter. Kommer det något som kan oroa Galishimo, en skoter, skidåkare, älgar, bilar, då sitter jag oftast av. Och det är omständligt och bökigt att sitta upp och av ute, med en lång kappa. Det prasslar, det stramar, det fastnar, benknäppena lossnar. Jag tappar lite fokus från det som är viktigast att göra, det vill säga en trygg uppsittning. Den kappan har varit till salu i omgångar men jag har nog bestämt mig för att behålla den ändå, Galishimo blir ju tryggare och upp-och-avsittningarna blir ju färre. Den går ju åtminstone använda på kortare turer eller på vinterridbanan. 


Jag är nog, när allt kommer omkring, en overallryttare. Det tog tio år för mig att erkänna och nu firar jag in det nya året genom att köpa mig en ny. En Mountain Horse Protect Overall är nu beställd, för den blygsamma summan på 3190 kronor. Jag är så taggad. Jag hoppas den håller i tio år precis som den gamla overallen gjorde. Här ska ridas! I alla väder!



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer