Tur och träning

Jag red ensam på ridbanan i mörkret igår. Det var -20 grader och riktigt kyligt i luften. Alla hästar blir piggare i kylan, så många ryttare har det kämpigt, men vi fortsatte på våra övningar som vanligt och jag fortsatte fokusera på mina händer och att Galishimo skulle spåra bra. Serpentiner. Åttor. Inga konstigheter. En liten pusselbit till blev lagd i detta och Galishimo svarade bättre på min vikt och spårade bättre i högervarvet. Vi började på lösa tyglar att svänga i trav, så jag kunde repetera in för mig själv hur jag skulle använda min vikt, och inte börja dra i tygeln i onödan. Sedan tog jag tyglarna lite allt eftersom. Det känns rätt. Det känns behagligt. Och så passade jag på att utnyttja Galishimos överskottsenergi och träna på sitsen i galoppen nu när han ändå är så pigg och bara vill springa på. 


En bild från förra året, tror jag. Igår satt jag bättre i sadeln med bättre bakåtlut.  


In på ridbanan kom en yngre ryttare på en liten krutburk som var märkbart taggad av kylan. 

"Vilken tur du har som har en så snäll häst!" utbrast hon glatt. 

"Ja efter tio års träning så börjar turen komma...!" skrattade jag tillbaka. Och sedan blev jag överdrivet fnittrig och tillade ironiskt: 
"Nämen jag skojar bara. Han har varit så här trevlig sedan start. Vissa har det bara enkelt."

Det är det som är så lätt när man kämpar på med sin egen häst och sneglar på andras hästar. Den där hästen som ryttaren kom in på, verkar duktig på att hoppa och har en exteriör som är ovanligt snygg för rasen. Många gånger har jag tittat på dem och tänkt att det vore roligt att ha en häst som verkar bjuda på hinder så fint och vara så stabil. Det är lätt att glömma av att den även kan bocka och vara svår på andra plan, om man inte ser det så ofta. 

Sedan ser ryttaren en liten ögonblicksbild på mig och Galishimo där vi tjusigt galopperar, i en jämn och fin cirkel, och tänker att Galishimo verkar vara en behaglig kille att åka runt på. 

Hon såg inte heller att Galishimo i panik slängde sig sidvärtes för en snöklump, som vi redan passerat otaliga gånger, fem minuter efter att de lämnat banan. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer