En aktiv vecka

 Yes, jag är friskare och har äntligen haft en aktiv vecka med Galishimo. Vi har tränat dressyr på vinterridbanan och ridit ut om vartannat. På lördagen tog jag honom i transporten och så åkte vi iväg på en längre tur (14,6 km) med Anna och Ebba. Galishimo har känts riktigt trevlig och väldigt pigg, han tar helst täten och travar riktigt snabbt, med hög kadens, men om jag ber honom galoppera så blir han osäker och börjar "vobbla" lite och ge motstånd, så då får det vara en snabb trav i stället. 

Ebba red Rand men lyckades filma mig och Anna där vi red. Vilket vackert landskap vi har nu! 

När Galishimo slutar spetsa öronen framåt så brukar jag säga att han "kopplat ur öronen". Det är verkligen ett tecken på att han slappnar av. Här har han börjat koppla ur öronen efter ungefär en mil. Då kan man slappna av i sadeln, också! 

Eftersom Galishimo inte har varit igång så mycket under hösten så tog jag det säkra före det osäkra och tog honom på promenad en timme utan sadel dagen efter långturen, så han inte blir stel eller öm någonstans. Då var det hopp och skutt, som vanligt. Jag har frågat honom flera gånger vart hans kondition kommer ifrån för jag tycker inte jag rider honom SÅ mycket... 

Jag har även fått rida Måns igen och det var riktigt härligt! Jag behövde inte återbekanta mig med honom, jag spände mig inte i sadeln, och vi återupptog bara övningarna från i höstas. Han kände igen mig väl och det märktes att han var helt bekväm med våra övningar. Jag tränar mycket gas och broms för han tycker alltid det är trist och glädjedödande att bromsa. Jag plockar också in högerbogen i vänstervarvet med vikt och trängande tygeltag, och helst på ganska lös innertygel, då han har en tendens att vilja luta sig mot vänster tygel och skjuta ut med höger bog, som många hästar, även Galishimo, kan vilja göra. 

På många sätt är faktiskt Måns lite lik Galishimo. De vill båda springa energiskt och vara duktiga, och man kan vara väldigt mjuk med benen, med Måns blir det nästan så att man plockar bort benen för mycket och glömmer bort att hålla om honom. Från början hade jag spö när jag red Måns, men det visade sig vara helt onödigt och egentligen bara ett störningsmoment, så de senaste passen har jag varit helt utan. Han lyder så fint ändå. 

Varken Galishimo eller Måns är hästar som behöver motiveras då de har ett eget intresse att vara duktiga, det är svårt att inte le när man rider dem! 

.