So you think you can eat? - Ovanligt pigg



Så här såg min frukost ut i morse, fast jag fotade inte fullkornsgröten som följde med. Det var ägg, kaviar, spenat, bär i grädde, groddar och lite paprika. Jag har ju fifflat med maten sedan augusti och långsamt förbättrat den, men nu kan jag nog med gott samvete konstatera att det faktisk har hänt lite grejer på sistone, som jag inte tror kan förklaras med något annat än kostförändringen. Det är för påtagligt. 

- Jag sover mindre och vaknar mer utvilad. Det är inte ovanligt numera att jag vaknar efter 6 1/2 timmes sömn och känner mig redo för dagen och utan behov av att sova igen något. Somnar jag vid 10 på kvällen så vaknar jag alltså 04.30 och är utvilad. Helt sjukt. Jag har flera gånger trott att jag fått en avbruten sömn och förgäves försökt att somna om, men när jag gett mig och startat dagen i stället, så har det bara tuffat på helt problemfritt. November brukar vara tvärtom för mig, då brukar jag vilja sova åtta timmar, minst. Det har varit mest påtagligt de senaste två veckorna. Som jag sade till en kompis så känns det som att jag faktiskt fått fler timmar på dygnet. 

- Jag orkar fokusera längre. Jag tittade igenom mitt arbetsschema igår och det visade sig att jag de senaste sex arbetsdagarna arbetat minst en timmes övertid varje dag. Som max har jag jobbat tre timmars övertid. Övertiden har inte berott på att jag haft kniven mot strupen och flera deadlines att hålla, utan att jag bara tänkt att det är lika bra att jag fortsätter fila på en utredning under kvällen, så att jag får mer gjort. 

- Trots denna övertid så har jag under flera dagar hunnit, och orkat, rida två hästar. Det var både Måns och Galishimo (just innan han blev halt). Förut var jag helt färdig om jag skulle rida två hästar. Men det hänger ju också ihop med att jag fått fler timmar på dygnet. Om man jobbar mellan 05.00-12.00 så kan man faktiskt vara i stallet hela eftermiddagen och jobba sista timmen på kvällen. Eller som i mitt fal, jobba ännu fler timmar på kvällen. 

Jag hade en sån här "eurika"-period för några år sedan när jag började ta magnesiumtillskott, men den effekten verkade ebba ut efter ett tag. Så jag hoppas inte detta  intresse för mat och piggheten jag upplever, ebbar ut också. Vi får väl helt enkelt se! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer