Fastan gick inte så bra i helgen, 18:6 intermittent fasta

 Fastan går det sådär med. Jag skulle ju vila magen i 18 timmar och äta under ett "ätfönster" på 6 timmar, per dygn. Det har gått lite bättre på vardagarna men på helgen, då jag aktiverar mig mer, så fungerar det sämre. 

I praktiken kan man säga att jag äter inte när jag vill äta, när magen kurrar och när jag exempelvis ska till ridhuset så åker jag dit på tom mage. Det känns sådär och jag är orolig att jag inte har energi att orka göra mitt bästa i sadeln. Irriterad har jag också varit. 

Sedan öppnar ju ätfönstret, efter mina 18 timmar, och då har hela magen gett upp och typ stannat av. Då är jag inte hungrig alls. Nästan illamående. Då trycker jag i mig mat på ett väldigt stressat och forcerat sätt, trots att kroppen inte vill, och så tar jag ytterligare lite mer, bara för att täcka upp inför de kommande 18 fastatimmarna som väntar. Och så somnar jag, och vaknar med en kurrande mage. 

Det gick dåligt i helgen, vilket var min andra helg med intermittent fasta, och i lördags så hade nog kroppens balans blivit rejält rubbad för jag luktade inte blomsteräng, direkt. Jag luktade träskmonster. Från varje liten por. 

Jag gav upp. Jag åt frukost i morse och lunch, men eftersom magen är helt avstängd och uppgiven så har jag inte haft aptit att äta mer. Så jag ger bara kroppen en chans nu att komma i ordning och så följer jag min naturliga hunger tills jag känner att allt är i fas igen. Sedan kanske det blir en liten fasta men kanske inte lika dramatisk. Jag kanske vilar magen 14 timmar och har ett ätfönster 10 timmar? Det är bättre än inget.. 

Vi får se vart det landar. Just nu vill jag bara få in en rutin som fungerar bättre. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer