Att inte förstöra stämningen

Igår när jag skulle ta in Galishimo till stallet så möttes vi av ett studentflak som gjordes i ordning, vid sidan av stallplanen. Det hade en banderoll, ballonger och björkris. Unga studenter fnissade och pratade uppsluppet, i det svala sommarvädret. De sopade flaket och och fladdrade runt med fina sommarkläder. Det låg plastpåsar och målarburkar på marken. Galishimo var nyfiken. Väldigt nyfiken. Han gick fint och försiktigt fram med spetsade öron och en tjej kunde inte låta bli att säga:
"Åhhh titta vad söt! Kolla de små flätorna..." Galishimo insåg genast att de pratade om honom och rörde sig värdigt fram till flaket för att svara:
"Tackar! Jag är inte bara vacker, jag är snäll också!" innan han fortsatte inspektera flaket.

Min häst...! Tänkte jag och blev alldeles varm om hjärtat. Min fina, lugna, nyfikna häst.

Jag hade ingen aning om att han en timme senare skulle bli djupt chockad över att blomman "hundkex" nu kommit tillbaka. I år igen. Han hade ju problem med den blomman även förra året. Den grymmaste av växter. Stor och rörlig och smäller upp på bara någon dag. Och det var inte ens jag som satt på Galishimo när han upptäckte dem. Jag hade tillfälligt, under slutet av ridpasset, lånat honom till Sara som äger hästen Juan. Hon hade flera gånger undrat hur Galishimo egentligen var att rida, och jag tyckte att han efter dagens ridpass var hyfsat trött och lugn.

Nu satt hon mjukt på honom och försökte trösta honom så gott hon kunde. Han var arg, besviken och chockad över att hon ridit så nära hundkexen.
"Men det är ju ingen fara, Galishimo. Det är ju bara blommor. Du är ju jätteduktig." försökte Sara förklara och drev honom lite närmare blommorna. Galishimo kastade sig sidvärtes.
"Du har ingen jävla aning!" svarade han och började darra på örontopparna men gjorde sedan allt i sin makt för att vara henne till lags. Men det var svårt, tyckte han. Mycket svårt. Med hundkexen som stirrade honom rakt i vitögat.

Sedan satt hon av, hon var lätt upplivad och fnissade ur sig ett:
"Jag hade verkligen ingen aning om hur mycket ridning din häst krävde.... Men han är ju jättego! Jag satt verkligen lite löst några gånger!"

Sedan ledde jag upp honom och tillbaka till stallet.

Plötsligt dunkar det till. Ordentligt. Några studenter på flaket testar ljudanläggningen och en stötvåg av intensiv musik plöjer  som en tryckvåg genom kroppen på mig, precis när vi är på väg in i stallet.

"MEN FÖR HELVETE SÄNK MUSIKEN!!" skriker jag förskräckt och knogarna vitnar om tyglarna, för att Galishimo inte ska springa till skogs i blotta förskräckelsen. Sedan tittar jag på Galishimo.

"Men vad är det med dig?" verkar han förvånat säga till mig och fortsätta:
"Det är ju ett studenflak. Du måste ju tagga ner... Förstör nu inte stämningen för dom som har roligt."

Min häst...! tänkte jag. Väldigt förbryllad. 

.