Sparar pengar!

Jag sparar ju pengar. Igen. Den här gången till en dressyrsadel till Galishimo. Han har ju en islandshäst-sadel sedan år 2014 som fungerar jättefint, men tydligen så ska det gå bättre med finlir om han har en ordentlig dressyrsadel. Vi får se vad jag tycker när jag börjar prova ut sadlar. Jag har ju hittills varit nöjd så länge Galishimos sadel sitter okej på honom, och sadeln inte hindrar mig att göra inverkan på honom. Sadeln glider ju fram ofta, eftersom Galishimo inte har så mycket till manke, men han har aldrig markerat smärta eller obehag utan tuffar nöjt på.

Bild från förr-förra helgen när jag var på kurs. Vilka stora snödrivor vi har i år..!

Jag började spara i november och har nu fått ihop 12.000 kronor. Det snittar alltså på att jag får ihop 3000 kronor i månaden om jag inte unnar mig något särskilt utöver de nödvändiga utgifterna, plus Galishimos dressyrkurs en gång i månaden.

Sedan, efter att dressyrsadeln är köpt, då ska jag ha minst ett halvår då jag bara ska lulla runt och köpa de prylar jag vill ha och längtar efter. Ni vet... schabrak, ridhandskar, kanske ett nytt träns till Galishimo... smågrejer som sätter lite guldkant på tillvaron! Galishimo har haft samma träns i fem år nu!

Sedan kliar det ju i fingrarna ibland att nalla från mitt "katastrofkonto" men det kontot är heligt. Jag har ett konto på 20.000 kronor som är till för katastrofer. Om bilen inte går igenom besiktningen och måste repareras. Om transporten går sönder. Om kylskåpet pajar. Om Galishimo skadar sig oväntat (igen, han är försäkrad men det kan tillkomma kostnader som inte ingår i försäkringen). Om jag råkar bli sjukskriven och inte får igenom alla försäkringspapper på en gång (måtte det aldrig hända mig!). Då måste det finnas någonstans för mig att ta pengar ifrån, utan att jag ska få panik och tvingas förlita mig på min familj och mina vänner. Katastrofkontot ska finnas där för sinnesfridens skull. För katastrofer kommer alltid. Förr eller senare. Varken bilar eller kylskåp lever för evigt.