Vad skulle hända med dig om hästen dog?

"Vad skulle hända med dig om hästen dog?" fick jag som fråga, av en kollega för någon vecka sedan.
"Ja då blir det ett jävla liv. Det är därför jag sparat semesterdagar." svarade jag skämtsamt, men jag har faktiskt tänkt på det flera gånger. Hästar har ju en tendens att dö väldigt snabbt och oförhappandes så det är mycket möjligt att jag plötsligt inte har minsta lilla häst att nerda ner mig i.

Men ett bättre svar hade nog varit:
"Då skulle jag sörja. Och jag är inte rädd för sorg. Sorg är både vackert och krävande. Lite som livet."

För så är det ju. Att sörja terven (hunden jag hade i 13 år) var vackert och krävande och jag överväldigades över hur en liten hund kunde skapa ett så stort tomrum i mitt liv och väcka så starka känslor, så länge. Det tog både tid och kraft, särskilt första året, men det är ju bara ett (obekvämt sätt) att älska någon på. Så självklart skulle jag sörja Galishimo väldigt mycket om det hände honom något. Och det skulle han ju vara värd. Varje liten tår. Det är jag inte rädd för.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna