Vinterdäck och identitetsroller

Idag fick Galishimo vila till förmån för bilfix. Jag har bytt vinterdäck och städat upp framsätena med textiltvätt, så bilen är ännu mer fin inför försäljning. Jag har också sänkt priset några tusen. Det känns alltid besvärligt för mig att greja med bilen men man blir alltid lite stolt när man fått ihop det. När jag skitig om fingrarna och med skitiga mjukisbyxor hasat mig till närmaste bensinmack och väntar på att fixa lufttrycket så kommer två finklädda damer, okända för varandra, men väldigt enade över hur stressade de är över att tvingas stå i kö för att fixa lufttrycket. De har ju så mycket att göra.

Det är något som irriterar mig över dem för det känns som att det är lite fint att ha mycket att göra, trots att de, förmodligen precis som jag, faktiskt kan välja bort aktiviteter till förmån för hinna annat, och att vara beredd på att saker kan ta längre tid än beräknat. Sedan kommer en äldre man som blir helt uppslukad av allt östrogen på macken, och börjar givetvis ge de fina kvinnorna tips att slappna av.

Då börjar irritationen koka lite lätt hos mig. Jag vet inte riktigt vad det är men könsrollerna blir så tydliga. När den ena välklädda stressade kvinnan applåderar sina manikyrerade händer och säger:
"Bra jobbat!" till mig när jag fixat lufttrycket på däcken så muttrar jag:
"Det var svårare att byta däck på bilen..." och hon ler lite förvirrat men vänligt.

Droppen för mig blev när jag ska backa ur bilen och måste sick-sacka mig ut lite eftersom de andra bilarna står i oordning, och mannen som gett kvinnorna avslappningstips tar givetvis på sig rollen som trafikpolis och börjar dirigera mig. Jag trasslar mig ut baklänges med min lilla bil, som jag nu efter fyra år faktiskt har stenkoll på, under mannens tydliga vinkande. När jag nästan är klar så drar jag ned vindrutan på hans sida:
"Bra kört! Nu behöver du bara ratta ur och backa rakt fram så kommer det här att gå jättebra!" sa mannen.
"Jag har körkort. Jag kan köra bil. Du behövdes inte." svarade jag kyligt och han blev förlägen och vände sig genast om.

Det kändes märkligt bra. Jag behövde tydligen lätta lite på trycket. Jag är så trött på människor som befäster könsroller utan att ens reflektera över det. Det värsta är att man faller in i den rollen så lätt själv. Särskilt när jag är i relationer. Då börjar jag ursäkta mig för att jag finns. För hur jag kör bilen. För vad jag gör. Men så snart jag blir ensam så slappnar jag av, kavlar upp armarna, och får saker gjorda.

Sedan tvättade jag av mig skiten. Lade mig länge i blöt i badkaret. Noppade ögonbrynen. Fixade mina egna naglar, och drack rosa bubbelvin med Elin. Det finns mycket sorg över att Gezzina är borta men det finns mycket bra i livet för oss också. Vi pratade om fina Gezzina och om att livet är förändring. Vi åt skumtomtar och tittade på skräckfilmer. Vid tolv tog jag fnittrandes en taxi hem och sov gott.

Den delen behövdes också.