Man vet aldrig med Galishimo
Galishimo är ganska trött nu när jag kommit igång ordentligt med ridningen. Han har ju inte tränat så hårt under sommaren då jag hade min prestationssvacka så det är ju inte direkt hans fel att han blir utmattad efter... fyra varv galopp.
Sedan har jag hamnat i ett litet dilemma som jag förmodar att ingen annan hästägare över huvudtaget känner igen sig i, eller någonsin kommer att känna igen sig i. Galishimo är ju lite för intelligent för att vara ridhäst. Nu har jag börjat misstänka att han skämtar med mig.
Det är så här. Galishimo trivselfrustar ganska ofta i ridningen och jag är rätt så pratig som ryttare, så när han frustar så svarar jag glatt något i stil med
"Ja, vad du är duktig." och då brukar han frusta igen, och så pratar jag tillbaka, och så frustas det mer. Och så brukar vi jobba på...
Men då och då kanske det händer att jag ibland länger på tyglarna och saktar ned en stund, så då sträcker han ut och frustar lite till. Sådär som att han är nöjd med sig själv.
Grejen var den att idag så skrittade han runt och frustade nöjt lite väl länge. Kanske 15 gånger. I skritt. På långa tyglar. Verkligen sådär nöjda "MEN GUD VAD JAG VARIT DUKTIG"-frustningar med tindrande blick och spetsade öron. Jag klappade honom men höll väl inte helt med om att fyra varv i galopp krävde en så vansinnigt lång och frustandes återhämtning. Precis när jag skulle ta tyglarna så sträckte han extra långt på halsen och gav ifrån sig en lång, djup frustning. Så jag blev lite passiv i sadeln och väntade med att denna självpåtagna stretchning och trivselfrustning skulle övergå så vi kunde börja jobba igen. Men den slutade liksom inte. På väldigt länge.
Så tanken slog mig.. om han kanske börjat frusta för att slippa jobba. Alltså, det är inte helt omöjligt att han märkt att det blir lite lugnare tempo om man trivselfrustar mycket.
Man vet faktiskt aldrig med honom... Den här hästen är verkligen inte som alla andra...
.
Sedan har jag hamnat i ett litet dilemma som jag förmodar att ingen annan hästägare över huvudtaget känner igen sig i, eller någonsin kommer att känna igen sig i. Galishimo är ju lite för intelligent för att vara ridhäst. Nu har jag börjat misstänka att han skämtar med mig.
Det är så här. Galishimo trivselfrustar ganska ofta i ridningen och jag är rätt så pratig som ryttare, så när han frustar så svarar jag glatt något i stil med
"Ja, vad du är duktig." och då brukar han frusta igen, och så pratar jag tillbaka, och så frustas det mer. Och så brukar vi jobba på...
Men då och då kanske det händer att jag ibland länger på tyglarna och saktar ned en stund, så då sträcker han ut och frustar lite till. Sådär som att han är nöjd med sig själv.
Grejen var den att idag så skrittade han runt och frustade nöjt lite väl länge. Kanske 15 gånger. I skritt. På långa tyglar. Verkligen sådär nöjda "MEN GUD VAD JAG VARIT DUKTIG"-frustningar med tindrande blick och spetsade öron. Jag klappade honom men höll väl inte helt med om att fyra varv i galopp krävde en så vansinnigt lång och frustandes återhämtning. Precis när jag skulle ta tyglarna så sträckte han extra långt på halsen och gav ifrån sig en lång, djup frustning. Så jag blev lite passiv i sadeln och väntade med att denna självpåtagna stretchning och trivselfrustning skulle övergå så vi kunde börja jobba igen. Men den slutade liksom inte. På väldigt länge.
Så tanken slog mig.. om han kanske börjat frusta för att slippa jobba. Alltså, det är inte helt omöjligt att han märkt att det blir lite lugnare tempo om man trivselfrustar mycket.
Man vet faktiskt aldrig med honom... Den här hästen är verkligen inte som alla andra...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar