67 jävla kilon

Jag vill inte väga 67 kilo. Galishimo vill inte heller att jag ska väga 67 kilo. I nästan fyra år har jag levt i mitt våglösa land och tydligen har vikten långsamt krupit upp under tiden. Men jag tänker icke bli en fet kontorstant. Jag är inte redo för att bli det ännu! Jag är för ung för att bli en fet kontorstant. 35 är ingen ålder!


Så nu har jag börjat med diverse åtgärdsprogram för att gå ned i vikt igen. En åtgärd är att ställa klockan på 05.00 och promenera en timme innan frukost, innan jobbet. Jag har ju bra hörlurar och lät radiokanalen Rix dundra i öronen under tiden jag knallade ut i söndags. Jag hittade snabbt en runda som tar nästan precis en timme med bra belysning så jag slipper vara mörkrädd. Ärligt talat så var det väldigt behagligt. Motsåndet ligger i de första fem minuterna efter klockan har ringt då man ligger och tycker synd om sig en stund, men sedan känns det lite bättre.


Sedan började jag fundera på hur jag skulle kunna öka träningen samtidigt som jag sparar pengar. Jag kan knappast jogga den här rundan längre fram, dels för att fem kilometer är en för hård start om man är otränad. Jag skulle också behöva köpa joggingskor med broddar för att inte halka ihjäl mig, och dessa kostar som bekant ganska mycket pengar. Gymkortet sade jag ju upp som ett led i att spara pengar till transporten och mitt nya bilköp.

Sedan kom jag på.. var det inte någon som sa att det eventuellt fanns ett trasigt löpband i bostadsföreningens mangelrum? Var det trasigt? Eller lagat? Eller hur var det? Efter promenaden så gick jag in i föreningens mangelrum och mycket riktigt.. där stod den lite försynt inskuffad i ett hörn. Efter lite pill så fick jag igång den och provsprang på den. Den fungerade utmärkt. Det var bara "nödsnöret" (som stänger av maskinen ifall man trillar) som jag fann trasigt men i övrigt så var den ju helt ready to go, bara lite dammig.


 Dessutom så har ju föreningens bastu en liten roddmaskin... Jag gick tillbaka hem till mig och klämde i mig mina för tighta löparbyxor och min för tighta tränings-BH och mitt för tighta träningslinne och gick, likt en stoppad korv, till bastun. Där fans ju en liten trappmaskin också, eller vad de nu kallas. Fem minuter rodd, fem minuter step, och sedan en kvarts löpning på bandet, varannan dag kändes som en alldeles utmärkt start nu när jag vill komma igång. Nu är jag redo att jobba lite!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet