Underbaraste Elin!

Elin har just slagit gullighetsrekord och jag har kramat henne opassande mycket under dagen. Ja, det är samma Elin som äger Galishimos storasyster Gezzina, som jag pratar om. Jag kände inte Elin innan jag köpte Galishimo men vi fick kontakt i och med att våra hästar är helsyskon, och då vi inte bor så långt ifrån varandra.

När jag köpte Galishimo så fick jag liksom Elin som ett slags tillbehör.
Man kan säga att om Galishimo är skrovmålet så är Elin plusmenyn.

Elin hade nämligen köpt mig en födelsedagspresent! Det var inget mindre än ett matchande tävlingsset till Galishimo! Jävlar i min låda jag ska ha setet hela 2015! Årets äventyr går i grått och han är nu stylad från topp till tå! Jag jublar och fjäskar för Elin. Dessutom så hade hon verkligen tänkt till ordentligt, och noterat att jag inte använder så grälla färger när jag köper saker till Galishimo. Så hon valde att matcha honom i grått för att han skulle få något som jag faktiskt skulle våga använda. Det blev helt perfekt!

Sådana vänner förtjänar fjäsk!

(Bilden är lite missvisande då de ser beigea ut men jag kunde ju för sjutton inte vänta ända tills i morgon för att fotografera setet i dagsljus! Så färgbalansen fick jag tumma lite på...)

Har ni sett den där lilla gråa saken uppe i högra hörnet? Det är en liten luva för hästar! Det är sant! De är allt mer populära på tävlingar, och de fyller den funktionen att... ja funktionen är ju den att... det ser sött ut. Med en liten luva. På hästar. Som på bilden nedan. Jag ska se till att Galishimo bär den med stolthet! Han ska inte se sådär halvkränkt ut som hästen på bilden nedan, med andra ord...





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer