Jag är inte Wonder Woman, tydligen
Jag har varit lite sjuk i veckan och tvingats ligga i sängen en hel del. Det är jobbigt att ligga i sängen sin lediga tid. Man tvingas tyvärr att börja tänka. Jag gillar inte att tänka. I värsta fall får jag insikter och måste göra något annorlunda. I värsta fall.
Och så blev det. När jag bara orkat jobba i åtta timmar, och sedan legat som en halvdöd urvriden trasa i feber och snorpapper resten av tiden, så kommer dom. De där förbannade insikterna.
Som att jag kanske, eventuellt inte är Wonder Woman. Faktiskt, det gick upp för mig. Jag är inte hon där på bilden. Jag har gjort några helhjärtade försök och fick ett fantastiskt uppsving när jag tog magnesium, men jag är fortfarande inte Wonder Woman.
Det är ju det här med att jag lägger mig 21.00, går upp ca klockan fem, går sedan på gymet, bastar och sminkar mig... sedan jobbar jag i fyra timmar, åker till hästen, pysslar med honom, åker tillbaka till arbetet och jobbar fyra timmar till, åker hem, fixar lite ordning på hemmet, och kämpar med att somna klockan 21.00. Så att jag ska bli så här, se bild nedan:
Denna plan som jag ägnat mig åt i ca två månader, den fungerar faktiskt. Jag biter ihop och håller mitt tidschema och klarar oftast av att somna (när jag är frisk) och dagarna rullar på (när jag är frisk). På helgerna måste jag oftast vila ordentligt, samt tvätta kläder och göra matlådor för hela nästa vecka eftersom det inte finns tid att planera mat eller laga mat. Det fungerar. Det gör det faktiskt.
Följdfråga som min hjärna konstruerade åt mig i veckan när jag var sjuk:
Har jag roligt?
Som Wonder Woman skulle jag vilja säga att det inte är viktigt att ha ROLIGT när man är självaste Wonder Woman, för då är andra saker viktigare. Så frågan är irrelevant. Det är framstegen och självaste projektet som är intressant. Inte om jag har roligt. Och håll käften sen.
Men eftersom jag inte kommer undan mig själv, eftersom jag ligger i sängen och hostar slem och beklagar mig, så kommer ju svaret krypande från någon annan dunkel håla i mitt inre, och säger att:
"Njae... det är kanske lite för mycket som är roligt nu. Så mycket att det roliga liksom drunknar i tidschemat som man måste hålla för att hinna med det roliga."
Så. En sak ska bort. Och eftersom man måste arbeta för att tjäna sitt levebröd, och eftersom den lilla fluffiga araben har nässlat in sig raka vägen i hjärtetrakten, så blir det gymandet som ska bort. Jag kommer ändå att röra mig i stallet och till våren börjar jag jogga utomhus igen.
Jag tänker alltså göra slut med Wonder Woman. Hon är en härlig tjej, men inte rolig.
Jag ska bara samla lite kraft först.
.
Och så blev det. När jag bara orkat jobba i åtta timmar, och sedan legat som en halvdöd urvriden trasa i feber och snorpapper resten av tiden, så kommer dom. De där förbannade insikterna.
Som att jag kanske, eventuellt inte är Wonder Woman. Faktiskt, det gick upp för mig. Jag är inte hon där på bilden. Jag har gjort några helhjärtade försök och fick ett fantastiskt uppsving när jag tog magnesium, men jag är fortfarande inte Wonder Woman.
Det är ju det här med att jag lägger mig 21.00, går upp ca klockan fem, går sedan på gymet, bastar och sminkar mig... sedan jobbar jag i fyra timmar, åker till hästen, pysslar med honom, åker tillbaka till arbetet och jobbar fyra timmar till, åker hem, fixar lite ordning på hemmet, och kämpar med att somna klockan 21.00. Så att jag ska bli så här, se bild nedan:
Denna plan som jag ägnat mig åt i ca två månader, den fungerar faktiskt. Jag biter ihop och håller mitt tidschema och klarar oftast av att somna (när jag är frisk) och dagarna rullar på (när jag är frisk). På helgerna måste jag oftast vila ordentligt, samt tvätta kläder och göra matlådor för hela nästa vecka eftersom det inte finns tid att planera mat eller laga mat. Det fungerar. Det gör det faktiskt.
Följdfråga som min hjärna konstruerade åt mig i veckan när jag var sjuk:
Har jag roligt?
Som Wonder Woman skulle jag vilja säga att det inte är viktigt att ha ROLIGT när man är självaste Wonder Woman, för då är andra saker viktigare. Så frågan är irrelevant. Det är framstegen och självaste projektet som är intressant. Inte om jag har roligt. Och håll käften sen.
Men eftersom jag inte kommer undan mig själv, eftersom jag ligger i sängen och hostar slem och beklagar mig, så kommer ju svaret krypande från någon annan dunkel håla i mitt inre, och säger att:
"Njae... det är kanske lite för mycket som är roligt nu. Så mycket att det roliga liksom drunknar i tidschemat som man måste hålla för att hinna med det roliga."
Så. En sak ska bort. Och eftersom man måste arbeta för att tjäna sitt levebröd, och eftersom den lilla fluffiga araben har nässlat in sig raka vägen i hjärtetrakten, så blir det gymandet som ska bort. Jag kommer ändå att röra mig i stallet och till våren börjar jag jogga utomhus igen.
Jag tänker alltså göra slut med Wonder Woman. Hon är en härlig tjej, men inte rolig.
Jag ska bara samla lite kraft först.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar