Längtar efter hund

Jag vet inte om jag klarar mig utan hund. Det har blivit så ensamt. Terven har varit borta i ett halvår och jag trodde jag skulle klara hundlösheten bättre än vad jag gjort. Jag tänkte ofta på att det skulle bli lite lättare utan hund, jag tänkte på allt hundhår som behövde städas och hur det lätt luktade hund hemma och hur orolig jag var över henne, och alla promenader som jag gick med henne på, vare sig jag ville eller inte. Men det känns helt fel utan henne. Helt fel utan hund. Lägenheten är tom och död och livlös som en kartong. Det blir inga promenader. Jag sitter alldeles för mycket hemma. Och smådeppar.

Först ville jag ha en liten hund, som jag kunde ta hand om, men nu tänker jag åter på en stor hund som kan ge mig skydd. En stor hund som jag kan gå ut med sent på kvällarna utan att oroa mig. En stor hund jag kanske kan gå ut och sova i tält med, som jag gjorde förut, för flera år sedan. Och åka skidor med. Det gjorde jag när jag var liten, vi hade ju draghundar när jag växte upp.

Jag skulle nog helst vilja ha en hund som Monstertanten? Minns ni? Det kanske bara är min läsare Karin som minns. Men jag hade en sambo som hade en stor vit schäfer (fast de kallas Vita Herdehundar numer). Men hon var verkligen charmig. Stor och stabil och dominant men trevlig. Hon blev lite uppskruvad bland andra hundar och gillade inte alls att jag kom in i hennes liv och bestämde, varför jag började kalla henne för Monstertanten... men på slutet kom vi bra överens. Vi var ute och vandrade hela familjen och efter enträget tjat från min sida så fick både Terven och Monstertanten övernatta hos oss inne i tältet.

Hon gillade att jobba men hon kunde också ta det lugnt i flera dagar utan att klättra på väggarna, heller. Visserligen gillade hon att riva ut soporna men det blev inte så mycket värre än så... Hon älskade att bada också. Hon vaktade huset men var inte ovänlig mot nya människor.

Det kanske inte vore så dumt att börja lägga undan lite pengar. En hund kostar ju en hel del pengar, så jag har ju lång tid på mig att spara och fundera. Jag älskade verkligen att långvandra med hund.

Kanske inte nu till sommaren, men nästa...

.