Fortfarande för tidigt att säga mirakel

Jag vaknar och känner mig Helt utvilad. Helt. Utvilad.

Jag tittar på klockan och ser att den är 06.00 och att väckaren inte ringer förrän klockan 07.00. Jag sträcker på mig, fixar en kopp te och tittar lite på TV för att starta igång dagen. Jag drar på mig mjukisbyxor och vinterjacka och knallar ned för trapporna i och ut i kylan. Jag drar igång kupévärmaren i bilen så jag har en varm mysig bil att åka till jobbet med.

Lägenheten är välstädad till skillnad från det vanliga fredagskaoset: Under torsdagar och fredagar brukar jag drälla lite saker omkring mig eftersom jag "tar det på helgen i stället". Men nu är det fint. Tomt. Undanplockat.

Jag har bäddat sängen varje morgon.

I november.

Det måste vara det där magnesiumet...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna