Livet är förändring

Räknar man lite snabbt i kalkylatorn så har Kiara rastats ungefär nio tusen gånger.


Angående förändringar så har jag upptäckt en sak. Vissa läsare har följt mig till och från i flera år och en sak har varit konstant: Jag har flyttat flera gånger och börjat om på nytt flera gånger, både i relationer och i karriär. Ibland frivilligt, oftast ofrivilligt, ibland både och.

Jag har upptäckt en grej, i min uråldriga 28-åriga visdom, som jag vill dela med mig, och det är att livet ändå inte förändras särskilt mycket. Visst, jag har varit singel och sambo fler gånger än vad min arma mamma kan räkna, jag har bytt arbete och djärvt flyttat till nya orter, men vet ni vad? Det är likförbannat ingen större skillnad, eller ska jag säga Gud Ske Lov ingen skillnad.

Dagarna har sin egen magi med tandborstning och tvätt och arbete. Nätterna kommer alltid. Morgonen kommer alltid. Årstiderna växlar alltid. Frustrationer inför livet dyker alltid upp i olika former och de känns oftast lika obehagligt när frustration, sorg eller ilska sätter sig i kroppen, oavsett omständigheter. Precis som glädje känns precis likadant. Tårar känns likadana att gråta och det känns alltid bättre efteråt. Hjärtat slår alltid när jag konditionstränar och än så länge har min hund krävt sina promenader de senaste 8 åren.

Sedan, ni vet, de andra grejerna: Nya orter, ny bostad, nya vänner, singel, att få arbete, nyseparerad, att förlora arbete, sambo, dumpad, lycklig, sjuk, frisk, fallskärmshoppandes, olycklig... det är liksom bara krusningar på ytan i det här trygga som kallas vardagen. Alla drömmer vi och alla vet hur lugnt det känns i kroppen just innan vi ska somna. Oavsett omständigheter. Oavsett krusningar. Vi måste ändå allihop stå vid skafferiet och plocka ut ett paket mjölk. Vi måste ändå borsta tänderna varje morgon eller ta en varm dusch när vi skitat ner oss. I det stora hela så förändras inte särskilt mycket.

Det är ganska häftigt när man tänker på det.


.