Det där onämnbara

Jaha. Det har tagit liksom tre års träning innan jag kom på den briljanta idén att periodisera träningen efter min menscykel. Helt ofattbart att man aldrig tänkt på det förut. Träningen fungerar ju uppenbarligen bäst om man kör tre hårda veckor och en återhämtningsvecka. Det är ju löjligt naturligt att låta återhämtningsveckan vara den vecka när man har magont, sväller upp och blöder. Jag kan inte räkna upp alla tillfällen när jag kört riktigt hårda pass eller intervaller när jag haft som mest besvär men mensen och då av naturliga skäl inte kunnat ta ut mig helt och hållet. Givetvis med en besvikelse som följd.

Men det är ju svårt att ta i riktigt hårt när kroppen redan har ont i magen, när man måste käka alvedon för att komma sig ut, och när man redan fått svettvallningar innan man ens tagit på sig träningskläderna. Det är svårt att träna när man liksom innerst inne vill ligga i fosterställning och vräka i sig choklad.

Men mens är ju fortfarande äckligt och motbjudande och inget som man pratar om när man pratar träning så jag har aldrig hört en annan tjej uttala den otroligt enkla och naturliga meningen: "Passa på att ta det lugnt när du har mens så får du en naturlig återhämtningsvecka."

Så OM det mot all förmodan finns någon tjej där ute som är lika korkad som jag är så vill jag bara säga det. Mensveckan är en bra återhämtningsvecka. Punkt.

Alla män som känner avsmak över detta inlägg kan dra något gammalt över sig. Jag vet allt att ni tittar med förtjusning på splattriga krigsfilmer och blodiga specialeffekter. Lite mens tål ni!