Plötsligt Händer Det





Plötsligt slutar jag att vara rädd. Jag slutar vara stel över hindrena och då slutar jag även att skumpa i sadeln och rycka Lilla Svarta i munnen. Hennes galopp blir mer och mer vägvinnande och jag håller inte fast mig i manen längre. Plötsligt ler jag när vi tar oss an hindrena och plötsligt vågar jag höja ribban. Plötsligt klaffar allt. Helt plötsligt är Lilla Svarta inte längre min ytterst skeptiska läromästare. Plötsligt är vi ett team.



Vad snabbt det gick. Ändå. Helt underbart.













.

Kommentarer

  1. Hästar, hästar, hästar...väldigt lite triathlon här nu! :-)

    SvaraRadera
  2. Kanske för att jag bara får träna tre dagar i veckan. Det är mycket svårt att bygga upp en triathlonkondition på det! :( Men jag försöker att inte gnälla...

    SvaraRadera
  3. Lämna gnällandet åt mg du :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet