Ett luftigare fritidsschema?
Jag börjar inse att jag är lite för aktiv just nu.
Jag promenerar med Kiara sju timmar i veckan, som regel en timme varje dag innan frukost. Jag konditionstränar fyra timmar i veckan. Jag gymtränar två kvällar i veckan. Dessutom sköter jag en häst tre kvällar i veckan. Räknar man ihop detta så räcker inte riktigt veckodagarna för allt jag har för mig. Det byter att jag ofta "dubbeltränar", det vill säga jag kan träna intervaller efter middagen och sedan gå till stallet. Ska man dessutom lägga till mitt intresse av att verkligen hålla det fint och välstädat hemma, samt att jag ytterst sällan köper färdiglagad mat, utan lagar egen mat av så bra kvalitet som möjligt, och saknar både dammsugare och diskmaskin, ja... då får man en rätt så aktiv tillvaro.
Kanske lite FÖR aktiv tillvaro. Jag tänkte på det igår då jag ville sola solarium och inte riktigt visste vart jag skulle kunna klämma in dessa femton minuter extra som det tar att ligga där och dra på sig lite fin färg. Eller när min gamla fallskärmsinstruktör ville hälsa på och jag inte visste hur tusan jag skulle prioritera för att få plats för ett besök från honom. Ett annat tecken på att jag är lite för aktiv kan ju vara att jag somnar så fort jag får chansen. Jag tittar på ofta på klockan efter middagen och tänker förtjust "HA! Jag hinner sova i minst 17 minuter innan jag måste iväg!" och det kanske inte är så bra i längden...
Det har varit en stor välsignelse för mig att hålla mig väldigt aktiv. Jag har fått flera fantastiska upplevelser som dämpat sorgen över att Christian dumpat mig. Nu har det ju gått ganska lång tid och jag sörjer inte lika mycket längre. Jag behöver inte aktivera mig för att hålla mig flytande och nu längtar jag efter att ha ett lite luftigare fritidsschema. Det skulle vara skönt att kunna slappa och ha utrymme att göra något spontant. Tyvärr känns det som om Lilla Svarta är tösen som drar det kortaste strået. Min hund Kiara går ju alltid först. Min konditionshälsa har jag jobbat på i två år och jag är inte redo att släppa greppet. Gymträningen är det pass då jag oftast är gladast och känner mest gemenskap. Jag förbereder mig på att kanske släppa greppet om Lilla Svarta längre fram...
...men jobbigt känns det....
Vi har ju så kul!
.
Jag promenerar med Kiara sju timmar i veckan, som regel en timme varje dag innan frukost. Jag konditionstränar fyra timmar i veckan. Jag gymtränar två kvällar i veckan. Dessutom sköter jag en häst tre kvällar i veckan. Räknar man ihop detta så räcker inte riktigt veckodagarna för allt jag har för mig. Det byter att jag ofta "dubbeltränar", det vill säga jag kan träna intervaller efter middagen och sedan gå till stallet. Ska man dessutom lägga till mitt intresse av att verkligen hålla det fint och välstädat hemma, samt att jag ytterst sällan köper färdiglagad mat, utan lagar egen mat av så bra kvalitet som möjligt, och saknar både dammsugare och diskmaskin, ja... då får man en rätt så aktiv tillvaro.
Kanske lite FÖR aktiv tillvaro. Jag tänkte på det igår då jag ville sola solarium och inte riktigt visste vart jag skulle kunna klämma in dessa femton minuter extra som det tar att ligga där och dra på sig lite fin färg. Eller när min gamla fallskärmsinstruktör ville hälsa på och jag inte visste hur tusan jag skulle prioritera för att få plats för ett besök från honom. Ett annat tecken på att jag är lite för aktiv kan ju vara att jag somnar så fort jag får chansen. Jag tittar på ofta på klockan efter middagen och tänker förtjust "HA! Jag hinner sova i minst 17 minuter innan jag måste iväg!" och det kanske inte är så bra i längden...
Det har varit en stor välsignelse för mig att hålla mig väldigt aktiv. Jag har fått flera fantastiska upplevelser som dämpat sorgen över att Christian dumpat mig. Nu har det ju gått ganska lång tid och jag sörjer inte lika mycket längre. Jag behöver inte aktivera mig för att hålla mig flytande och nu längtar jag efter att ha ett lite luftigare fritidsschema. Det skulle vara skönt att kunna slappa och ha utrymme att göra något spontant. Tyvärr känns det som om Lilla Svarta är tösen som drar det kortaste strået. Min hund Kiara går ju alltid först. Min konditionshälsa har jag jobbat på i två år och jag är inte redo att släppa greppet. Gymträningen är det pass då jag oftast är gladast och känner mest gemenskap. Jag förbereder mig på att kanske släppa greppet om Lilla Svarta längre fram...
...men jobbigt känns det....
Vi har ju så kul!
.
Kommentarer
Skicka en kommentar