Avdelningen underliga missförstånd

Ni som följt mig vet att jag jobbar inom socialförvaltningen. Ni vet också att det blev en rask flytt från exet. Eftersom jag inte har fast anställning så fick jag ganska snabbt göra en klassresa från vårt fina hus i de finare kvarteren till den enda hyresrätt som fanns att erbjuda, i det oroligare området där väldigt många av socialförvaltningens klienter bor.

Det är rätt så okej. Ibland blir jag störd på nätterna men det händer verkligen inte ofta. Jag har Kiara som alltid vaktar mig. Jag känner mig trygg i området och börjar trivas. Mina klienter hälsar alltid artigt men visar mig alltid respekt och pratar aldrig med mig på min fritid. En konstig katt-tant från Polen brukar peta in Aftonbladet i mitt brevfack om hon hittat något som hon tycker det är viktigt för mig att läsa. Det är riktigt gulligt.

Dagen upplevelse var dock tämligen bizarr. Jag tog en sen lunch och plötsligt står min kollega från socialförvaltningen utanför dörren till trapphuset. Med sig har kollegan en okänd kvinna som jag förmodar är från Kommunservice.
"Heej! Utbrister jag glatt och överraskat. Sedan skämtar jag ur mig ett 'Ska ni träffa mig?'" lite på skoj, sådär.

"Ja." säger den främmande kvinnan och ser allvarlig ut. Det är nu min kollega gör något lustigt. Hon blir förvirrad och tystnar.
"Du måste skämta!" säger jag till den främmande kvinnan.
"Nej, jag skämtar inte. Vi har en överrenskommelse om att vi ska träffas nu. Vi skulle vilja ta en titt på din lägenhet."
Min kollega fryser till is och blir knäpptyst med en förvirrad min.
"Ska jag vara med på något möte?!" frågar jag och tittar på min kollega.
"Jag vet inte!" svarar kollegan förvirrat.

Jag börjar vela med blicken.
"Du måste skämta." prövar jag igen med den främmande kvinnan.
"Nej, det gör jag inte. Är det okej att vi kommer in eller inte?!" svarar hon och sänker blicken och drar ned sina solglasögon så att vi får ögonkontakt. Hon ser allvarlig ut och irriterad ut. Då ringer plötsligt hennes mobil och hon går undan. Jag kände mig kränkt, förvirrad och tillplattad innan jag inser att det troligtvis inte är jag som missförstått situationen.

"Jag fattar ingenting. Jag går på jobbet nu. Förstår hon att jag är en kollega till dig och inte en klient?!"
"Jag vet inte!" svarar kollegan förvirrat.

När jag tågar iväg därifrån så hör jag hur kollegan säger "Det där var en kollega." till den främmande tanten.

Och sedan ser jag hur hon häftigt drar efter andan och tittar generat på mig.




.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer