Ibland tar saker tid att fatta

Okej. Jag kan sträcka mig så här långt. Så här.

Efter bodelningen från min före detta sambo och efter att jag verkligen räknat efter i kalendern och insett att nio veckor gått sedan separationen. Ni minns den där separationen som var ytterst ofrivillig från min sida, va? Den ofrivilliga. Just den, ja. Efter enbart ytterst sporadisk kontakt med mitt ex de här nio veckorna (Fyra samtal. Två i verkligheten och två i telefonen) Efter att jag ansträngt mig för att vara snäll och trevlig, trots att jag liksom blivit lite strandsatt på en främmande ort:

Han kanske inte, EVENTUELLT inte
kanske INTE
är på väg att rädda mig.
KANSKE inte.
Jag är öppen för reservationer.
Men jag kan säga att det
KANSKE inte kommer att hända.
Eventuellt inte.


Så man kan ju säga
på ett vis
att jag är singel.



Jag kände mig lite vemodig och tog ut Lilla Svarta väldigt sent på kvällen och galopperade med henne tills polisen körde förbi oss misstänksamt långsamt, vände och körde förbi oss igen. Ännu långsammare. Då insåg jag att jag typ betedde mig som en tjuvryttare. Hästkidnappare, typ. Klockan 11 på natten. Vem tusan rider då? Ens mitt i sommaren? Lilla Svarta tyckte i alla fall att det var tokroligt och var galet pigg och busig. Att en så skeptisk häst har blivit så söt och framåt är för mig en gåta. Eller gåva, kanske...



.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer