Jag - en hoppryttare
Igår kunde man se en rätt så avancerad hinderkombination vid ett oanselig ridbana i Roslagen. Det var tre hinder av olika höjd som stod så tätt så att en häst bara rymmer ett galoppsprång emellan dem innan den måste hoppa igen. Man kunde se en stor och muskulös unghäst komma galopperande mot hindrena. Det var en bastant vallack med ivrigt tuggande mun och vita ögonvitor som tog sig an kombinationerna med spelande muskler och glänsande päls och energiska språng.
Sedan kunde man se en häst till där. Vid hinderkombinationen. En snygg äldre häst som med självklar elegans tog sig an de tre hinder som stod så tätt att det bara rymdes ett galoppsprång emellan dem.
Och så var det en häst till där. En svart. En svart liten häst. Och en ryttare med röda kinder. Som kom. I galopp. Mot den avancerade hinderkombinationen. Över det första hindret verkade inte ryttaren riktigt hänga med. Den svarta lilla hästen såg märkbart irriterad ut men tog pliktskyldigt ett språng även över nästa hinder. Ryttaren med de röda kinderna tappade balansen och mitt mellan hinder nummer två och tre så försöker den lilla svarta rädda situationen genom att stanna av. Ryttaren greppade henne om halsen för att inte åka av.
De andra ryttarna berömde ekipaget storartat.
"Du måste ta mer fart. Våga galoppera riktigt snabbt. Och sluta titta neråt!"
Så försökte ekipaget med den rodnande ryttaren och den lilla svarta hästen en gång till. Första hindret gick fint. Sedan tappade den lilla svarta intresset och tänkte något i stil med att det inte var kul längre att tvingas kånka runt på en amatör. Så hon stannade. Hon stannade tre centimeter framför hinder nummer två. Från galopp full fräs till stopp på två sekunder.
De andra ryttarna berömde ekipaget storartat.
"Du är på rätt väg! Driv på henne och sikta på det sista hindret!"
Vid det tredje försökte klarade den lilla svarta hästen de två första hindrena men eftersom ryttaren tappade balansen, landade med skrevet rakt på den hårda sadelbomen, och råkade rycka den lilla svarta hästen i munnen så bestämde hästen sig alldeles av sig själv för att göra en mycket tvär högersväng för att undvika hinder nummer tre.
De andra ryttarna berömde ekipaget storartat.
"Du är så nära. Ge dig inte!"
Vid det fjärde försöket så insisterade den lilla svarta på att det verkligen vore trevligt att stanna mellan hindrena som stod så tätt, och liksom bara ta en paus och begrunda saker och ting men uppenbarligen var ryttaren nu stinn på adrenalin så med en suck insåg lilla svarta att det inte gick att undvika att kånka klumpen över de tre hindrena i en följd.
De andra ryttarna berömde ekipaget storartat.
Ryttaren till den lilla svarta rodnade och tackade.
Och tänkte i smyg att det gör jävligt ont i skrevet.
.
Sedan kunde man se en häst till där. Vid hinderkombinationen. En snygg äldre häst som med självklar elegans tog sig an de tre hinder som stod så tätt att det bara rymdes ett galoppsprång emellan dem.
Och så var det en häst till där. En svart. En svart liten häst. Och en ryttare med röda kinder. Som kom. I galopp. Mot den avancerade hinderkombinationen. Över det första hindret verkade inte ryttaren riktigt hänga med. Den svarta lilla hästen såg märkbart irriterad ut men tog pliktskyldigt ett språng även över nästa hinder. Ryttaren med de röda kinderna tappade balansen och mitt mellan hinder nummer två och tre så försöker den lilla svarta rädda situationen genom att stanna av. Ryttaren greppade henne om halsen för att inte åka av.
De andra ryttarna berömde ekipaget storartat.
"Du måste ta mer fart. Våga galoppera riktigt snabbt. Och sluta titta neråt!"
Så försökte ekipaget med den rodnande ryttaren och den lilla svarta hästen en gång till. Första hindret gick fint. Sedan tappade den lilla svarta intresset och tänkte något i stil med att det inte var kul längre att tvingas kånka runt på en amatör. Så hon stannade. Hon stannade tre centimeter framför hinder nummer två. Från galopp full fräs till stopp på två sekunder.
De andra ryttarna berömde ekipaget storartat.
"Du är på rätt väg! Driv på henne och sikta på det sista hindret!"
Vid det tredje försökte klarade den lilla svarta hästen de två första hindrena men eftersom ryttaren tappade balansen, landade med skrevet rakt på den hårda sadelbomen, och råkade rycka den lilla svarta hästen i munnen så bestämde hästen sig alldeles av sig själv för att göra en mycket tvär högersväng för att undvika hinder nummer tre.
De andra ryttarna berömde ekipaget storartat.
"Du är så nära. Ge dig inte!"
Vid det fjärde försöket så insisterade den lilla svarta på att det verkligen vore trevligt att stanna mellan hindrena som stod så tätt, och liksom bara ta en paus och begrunda saker och ting men uppenbarligen var ryttaren nu stinn på adrenalin så med en suck insåg lilla svarta att det inte gick att undvika att kånka klumpen över de tre hindrena i en följd.
De andra ryttarna berömde ekipaget storartat.
Ryttaren till den lilla svarta rodnade och tackade.
Och tänkte i smyg att det gör jävligt ont i skrevet.
.
Underbart!!! Jag undrar bara när du ska sluta förminska dig själv och faktiskt förstå att du är en persons om äger all rätt i välden att göra det du gör ;-) Men det är underbart, även om jag inte själv pratar med hästar så förstår jag lite...
SvaraRadera