Livet är förändring

Jag har inte varit ett dugg ridrädd på... jag vet inte. Flera veckor? Kan det vara tre eller fyra veckor sedan sist? Det känns helt otroligt. Det känns precis som det kändes förut innan jag blev ridrädd. Jag har inte känt mig så här trygg på hästryggen på över fyra år. Och när jag känner mig trygg så är det lättare att rida ut med kompisar. Eftersom man inte har kanin-puls och kallsvettas, så är det ju väldigt mycket lättare att konversera med andra. Det underlättar väldigt. Idag red jag med Anna och Katarina. Anna fick låna min hjälmkamera och filma när hon red Pride. Jag höll mig i täten eftersom Galishimo blir mindre i gasen om han får gå först. Katarina red Corzo som jag fick "terapirida" senast jag var ridrädd. Det blev en härlig tur i vintervädret. Vackra Västerbotten!

I går promenerade jag en timme, solade solarium, och lagade fetaost och kycklingpaj, samt gjorde en efterrätt på vit chokladcheescake. Jag diskade noggrant efter mig och lade prydligt fram de sorgliga kopiorna som inte alls liknade bilderna på receptet. Fetaost och kycklingpajen råkade stanna lite för länge i ugnen. Det där sista momentet, när jag skulle breda crème fraiche som sista lager på cheescaken... hur är det möjligt? Om crème fraiche är tyngre och har högre densitet än den skälvande luftiga dallriga kakan, hur brer man på den utan att ta med sig hela kakan? Nåja. Båda rätterna smakade bra. Om man blundar när man äter dem. Min paj som jag ville att den skulle se ut och hur den faktiskt såg ut...  Idag ska jag rida, och plocka fram oljefärgerna. Jag har ju plötsligt så mycket av mina helger helt lediga sedan jag blev singel. Det känns lite ovant än så länge. Jag gör det jag bestämt mig för att göra på ett icke passionerat och nästan mekaniskt sätt, men jag tror det kan bl

Min bil bromsar trots att jag vill köra. Min häst kör trots att jag vill bromsa. Jag och Anna var ute och red idag igen, och jag deklarerade matt att jag var lite för trött efter jobbet, för att våga utmana mig och galoppera så mycket. Men några steg borde jag ju göra bara för att försöka och göra så gott jag kan. Bara tre fyra steg. Och sedan en frisk trav, kanske? Nu är det ju så här... att under tiden som jag sliter mig trött på jobbet, så laddar Galishimo batterierna i hagen. Han ville gärna utmana sig själv och galoppera mycket. Så mycket att jag inte fick stopp på honom. När jag äntligen lyckades släppa mitt paniksnöre och med nöd och vånda lyckades få honom på en liten volt så han äntligen slutade galoppera, så var jag lite besviken på honom. "Men du skulle bara veta hur lycklig han såg ut!" sa Anna Så där kom han undan, Galishimo. Tur att han har Anna på sin sida. Annars hade han råkat ut för sin bittra matte. Och då hade det inte blivit några fler galoppturer

Ja, det blev den här cykeln som införskaffades. En Singlespeed 28" oväxlad cykel från Biltema. Färdigmonterad, med tanke på att jag inte har turen på min sida och förmodligen skulle misslyckas med den banalaste byggsats. Jag som drömde om en fin cykel. En designcykel. Ett objekt att förälska mig i... men nu får den här duga. Nöden har ingen.... känsla för design eller extravaganser.  Med inköp av extra lysen för mörkercykling och cykellås så gick allt sammanlagt på en summa under 2000 kr. Men inte var jag tacksam för det. Nej det var jag inte. Surt roffade jag åt mig cykeln, stirrade ogillande på den och snörpte med munnen, och stegade stelt iväg till kassan. Sedan ledde jag surt in cykeln till bilen och fick ju givetvis inte in den i bagaget. Efter att ha surat i tio minuter ute på den kalla parkeringsplatsen, och vridit och vänt på cykeln halvvägs in i bagaget så engagerade jag (surt) en främmande gubbe från parkeringen. Han var på betydligt mildare hurmör, och tur var vä

Jag pratade om att tagga ned i inlägget den 9 januari, och skrev ordagrant: "Jag saknar helt buffert och om bilen skulle behöva lite mer omfattande service så är mina 10.000 borta i ett nafs, och jag måste börja om från början." Det var nog därför jag såg väldigt lugn och optimistisk ut när bilbesiktaren konstaterade att min bil inte gick igenom besiktningen. Jag såg också väldigt lugn ut när jag bokade tid på den lokala bilverkstaden och de sade att jag kan vara förberedd på att lämna in bilen en stund, för reparation. Den bromsar i ena bakhjulet, och jag har inte märkt någonting. Kanske för att bakhjulet inte står helt stilla, utan ytterst motvilligt rullar med. Sedan kände jag mig hyfsat lugn när jag började fundera på att köpa en cykel så jag tar mig till stallet och jobbet, ifall bilen blir borta en längre tid. Om än reparationerna är billiga så blir det påtagligt att jag är helt utan cykel nu. Jag behöver ta mig från bilverkstaden och hem igen nästa vecka. Jag

Jag har haft ytterligare en fantastisk ridtur på min arabhäst! Jag har fortfarande overklighetskänslor. Han stod vänligt och väntade när jag skulle upp i sadeln och väntade även på att jag skulle få fötterna i stigbyglarna. Som en ridskoleponny. Nu känns han inte laddad heller, utan helt lugn när vi skrittar iväg. Inget taktande och inga elektriska små ryck. Han bara tittar lite. Sedan så fick Galishimo agera "trygg ledarhäst" åt den nya hästen som just kommit till stallet, och som Galishimo skulle visa världen för. Vi visade sex kilometer av världen. Tyvärr blev det lite spännande på slutet när det började skymma så Galishimo började visa allt som var farligt i världen, i stället för att visa allt som var fantastiskt. Han började skygga, hålla andan, och brådskande åla sig hemåt så snabbt han kunde. Men den nya hästen visade sig inte vara i behov av någon trygg ledarhäst, alls. Så den chillade och ignorerade Galishimos ständiga varningar över allt farligt på hemvägen. J

Jag och Anna red ut tillsammans idag och turen blev fantastisk från början till slut. Galishimo skötte sig utmärkt. Det var hans tredje uteritt på tre dagar. Han gnäggade glatt när han såg mig, från hagen, och var så positiv hela dagen, men samtidigt var han lugn och lyhörd. Jag kände redan när jag satt upp på honom att han var väldigt fin. Han ställde sig själv på rätt plats vid pallen och trampade inte runt som han brukar, utan väntade glatt på att jag skulle komma i sadeln. Redan där kände jag att det blir en fantastisk dag. Och jag blev inte besviken! Det känns nästan overkligt. Ska det här vara min häst, va? Ett riktigt myslurv att galoppera runt med. Har jag verkligen så tur? Blir han verkligen så här bra?